Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de för mig de dyra enskilda föremålen för min tillgifvenhet —
det blef först klart, när alla kuster vikit tillbaka och ej annat
syntes, än det allfamnande hafvet.
Hafvets anblick fulländar underbart skiljsmessans känsla.
Det ger helhet och enhet åt det öfvergifna och så äfven åt
saknaden. Då man till lands aflägsnar sig från en älskad punkt
eller trakt, så gifva de vexlande föremålen ej blott en omedelbar
förströelse, utan detta fortfarande kännes tillika såsom en
förbindande kedja med det lemnade. Men hafvet bryter denna
kedja och öfversvämmar de små förströelserna. När de sista
kuster och holmar försjunkit, och allt var himmel och vatten,
och ingen enskild punkt af Sverige var till för ögat, då först
blef det för den inre blicken ej blott ett helt, men ett heligt.
Det blef, såsom en nattlig himmel, rätt synbart först i den
mån jorden blef osynlig. Så framträdde ock på denna med
växande klarhet de stjernor, som min aktning, min vänskap,
min kärlek der skådat. Då såg jag ock den ofantliga
skilna-den i deras betydelse för mig. Men äfven derute kom
småningom natten på himlen. Guld och purpur darrade, mörknade,
slocknade på vågorna. Der den sista landskymten försvunnit,
sväfvade ännu i lodrät rigtning för det ansträngda ögat en
hvit strimma. Att jag visste hvad det var, kändes nästan lika
störande för det poetiska af bilden, som äfven i beskrifningen
verkan måste vara af den högst prosaiska föreställningen:
Landsorts fyr. Äfven denna strimma upplöstes och allt blef en
nattlig himmel, utom och inom mig.
Skön är en sommarnatt på hafvet, man må vaka på däck
eller dernere låta sig vaggas till sömns af Ægirs döttrar. Från
den förra njutningen tvingade mig min svaghet snart att fly
till den sednare, och detta med den framgång, att jag vid
vaknandet märkte att den soluppgång, som skulle inhemtas,
olyckligtvis var passerad, Derfor gick jag ej heller upp, utan
försänkte mig — mindre till kunskapers vinnande, än för att
vinna gunst hos min kapten Gosselman — i dennes mig
erbjudna Nordamerikanska resa. När jag ändtligen uppträdde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
