Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönhetens vilkor och fulländare både såsQm synpunkt och
synemål. En vandring på Köpenhamnsvallen eller en blick på
de måttliga höjderna vid Fredriksbergs slott ger mindre en
tillfredsställelse af detta behof, än en öfvertygelse om huru mycket
man i denna förlust förlorar. Och likväl är den förra, i
synnerhet åt sundet, praktfull— Amagers yppighet, Sundets glans
och segel, Sveriges blåa kust med sina hvita punkter, ända till
Kullens hemlighetsfulla afskedsblick! Från Kundetaarn eller
Frelserens Kirke har man visserligen en ännu större utsigt,
men en hvar, som granskar sin känsla, skall medge huru stort
afbräck njutningen lider genom medvetandet af en sådan
artificiell synpunkt, och isynnerhet af dess behöflighet. Detta
gäller i viss mån om sjelfva vallarna.
Men jag glömmer Dyrehaven, och det var dock ej dess
skönhet, som egentligen lyckjiggjorde oss, utan de folklifscene?
spm der, åtminstone under en viss tid af sommarep,
söndagli-gen ega rum. Vi vete, huru dessa flytt från Djurgården och
från Stockholms hela nejd. Man anklagar den eleganta verlden
för de inkräktningar, hvarmed dess smak eller fåfänga utträngt
folket, d. v. s. de tjenande och arbetande klasserna, från de
platser, som fordom tillhörde den enkla förlustelsen; men det
är snarare dessa klassers egen fåfänga som vållat förvandlingen.
De vilja hellre hafva lika ledsamt som de bättre, än underkasta
sig vanhedern af en synbar sfcilnad i vilkor och förhållanden.
Köpenhamn har redan så mycket af södern, att folket ej skäms
för sin rang; derfore hafva de bättre fatt retirera, och således
en egen herredag — jag tror Onsdagen — på Dyrehaven
uppkommit, då den eleganta verlden sannolikt har lika roligt, som
hos oss. Denna har dock ej ännu kommit lika långt, som,
enligt presten Sarais berättelse, samma slags verid i Bucharest,
hvilken måste uppsöka en park på flere mds afstånd, emedan
de gemena vanhelga alla närmare platser genom sin närvaro
och sina urmodiga nöjen, hvilkas till och med blotta åskådande
för en bestämd tid upphäfver värdigheten af att kunna tillhöra
societeten. Vänta ej försöket att skildra dessa Dyrehavens folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
