Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dämpadt sorl från allmänningen der nere; men äfven i
närmaste grannskap ar ej full fred. En ung verldsföraktare trafvar
i nästa kammare och sjunger under oupphörliga omtagningar:
Ach, das Gold ist nur Chimäre. Han är något osäker på
melodien. Merendels låter den ungefär som Bellmans: «Se på
hästen hur han dansar.» Han tyckes ha lika svårt att inlära
melodien, som något hvar att inlära tanken, att «das Gold ist
nur Chimäre.» Men sjung, sjung, herre! och förkofra sig —
det skall ej hindra mig att nu i andanom omgöra min resa
från Carlsruhe och hit.
Sista lördagsmorgon var ganska grann. Min Lohnkutscher
kom i rättan tid, men vi måste ännu hemta en medpassagerare.
Det var en hygglig ung man, med hvilken jag således snart
kom till personaliteter. Köpman från Paris och hette ändå —
Lundqvist; född i Altona af svenska föräldrar, hade han med
dem vid fyra års ålder flyttat till Paris och aldrig sett deras
fädernesland. Gerna ville han dock höra något derom och jag
något om Paris. Således blef talet lefvande och vi gåfvo
ingendera särdeles akt på de sig temligen lika, välsignade,
träd-gårdslika omgifningarne, icke en gång på staden Durlach med
sitt gamla slott. I Pfortzheim, Melanchthons skolestad, der vi
dinerade, måste vi ock skiljas. En katolsk otreflig
handelsex-pedit, som derifrån intog min Lundqvists plats, var ingen
lycklig ersättning. Men jag blef honom snart qvitt, ty i Entzberg
blef han qvarhållen för oriktig deklaration af tullbart gods
(«aoh, das Gold ist nur Chimäre!» det har herrn rätt i, och så
tänkte också den stränge tullnärn, tyckte jag mig märka). Nu
for jag således ensam genom dessa alléer af fruktträd, i och
under hvilka die Obsterndte nu som lifligast bedrefs. Mycken
ungdom kring stora korgar af Butterbfrnen, Reines Claudes, a d.
Jag höll och bad få köpa något. Vänligt bar man till mig de
utvaldaste. Pengar tog man väl emot, dock under glädtigt
utrop: «Na, dat is onödig!» Det var en ljuflig, ljuflig
afton, och jag hade ingenting emot, att karlen körde så
långsamt och ändå hvilade en stund i den lilla vackra staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
