Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löpande gata. — Åtskilliga privata målningsgallerier kafva stått
mig öppna och besökts. Äfven härvid har min Weber, genom
sin förvandtskap med familjerna, varit mig till nytta. Så hade
jag begärt och fått inträde i det förnämsta Museet, tillhörigt
marchese Brignole Sale, men Custoden hade vid dess
uppvisande alltför brådt om, emedan la Signora skulle fara ut. Jag
nämnde detta för Weber och erhöll snart artig inbjudning till
förnyadt besök, då äfven de eljest för främlingar stängda
san-ctuarier, Signoras och Signorinas privata konstkabinetter,
upplä-tos. I ett af dessa Öfverraskades jag att se en intagande
tafla (Jesu dop) af den eljest för mig genom sin honungssötma
så vidriga Carlo Dolce. — Icke egentligen tillhörande
konstgallerierna, lyser dock, såsom en konstprodukt för sig, den
bländande «Sala d’Oro» (jag minnes ej rätt i hvilket palats)
med sitt delikataste mosaikgolf, sina spegelväggar, sina allt
öf-rigt betäckande, guldglänsande sculpturer. — Mången afton
tillbringas ock på theatern, Carlo Alberto; men de tvenne
saker, hvarmed man nu undfägnas: Elise e Claudio och
isynnerhet Nina Pazza per Amore, äro ej utmärkta och gifvas
måttligt väl. Compositören Coppola tyckes ej höra till dem, som
kunna påräkna odödlighet. — Till en min älsklingsplats har
jag mycket nära. Der borta vid «le Fontane Amorose», som
ses i fonden af la Strada Nuova, går man upp till den af unga
lagrar, af ännu mot slutet af November riktblommande
rosenhäckar och här och der af österländskt granna
fantasibyggnader omgifna platå, i hvars center den vattenstråle uppspringer,
som gifvit platsen dess namn «lAcqua Sola.» Den begränsas åt
ena sidan af en djup dalgång, dock rik af boningar och
lundar, bortom hvilken en ny praktstad synes resa sig.
Men äfven om Genuas folk borde jag efter så lång vistelse
kunna säga något, om icke mitt lefnadssätt, genom daglig
väntan på uppbrott, förblifvit så isoleradt. Högst ytlig är således
min kännedom om detta folk. Men ytan, åtminstone
damernas, är dock i allmänhet präktig. På promenader, på theatern
och i kyrkorna har man rikt tillfälle att se deras behag, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
