Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rummet, minst sju alnar långt och föga mindre än fyra alnar
bredt, är för ofrigt af ett tarfligt, nästan strängt utseende.
Till detta sednare bidrager väl fönstrets Öfverflödigt grofva
jern-galler. Öfverflödigt, säger jag, emedan ju gården nedanför i
alla fall är strängt förskansad och bevakad, och lyckades man
äfven komma utom porten, kunde rymningen dock endast ske
simmande. Jag håller mig således stilla och tecknar mina
närmaste. Han, som hvilar på den andra bädden «med fotterna
gent emot våra» — han med det bleka, intressanta ansigtet,
han som smeker den vackra hvita pudeln —är Franske
Marinlöjtnanten Renon; den der lille mannen i blouse, som pysslar
i den stora puttrande stenkrukan öfver spiseln, är hr Trouvé,
Marchand Chapelier från Lyon, och den smale ynglingen med
kalotten, han som nu på bordet ställer fram den vidlyftiga,
finhalsade, korgkringflätade flaskan, är Jesuitalumnen van der
Linden från Mecheln. Han påstod för ett par timmar sedan,
att om han vore 40 år, skulle han väldigt disputera med mig,
men för en halftimma sedan var redan hans trosgrund så
vacklande, att han behöfde besinna sig litet, och litet fråga sig för
innan han toge sitt parti. Han deciderade sig likväl till det
tryggare rådet att stanna qvar i Romerska kyrkans sköte, sedan
han fått veta, att efter vår lära man kan komma i Guds Rike
utan att nödvändigt bekänna sig till densamma, då enahanda
liberalitet ej å den katolska sidan stod honom till buds. — Hr
Trouvé, också katolik, hade deremot blifvit så protestantisk, att
han nyss höjde sig från krukan och yttrade: «ne croyez vous
pas, que le Catholicisme c’en ira?» —Renon är tyst, men visar
mig tigande sin huguenottiska lecture.
Nej, min penna! flyg nu utom fängelset, och berätta häldre
huru vi kommo dit. Det lärer vara lätt att gissa. De glada
försäkringar — nära på officiellt gifna — att nu vore all
karantän häfven i Livomo, lockade de väntande ur Genuas spridda
qvarter ombord på det först afgående «Vapore». De 24
passa-gerarae, hvaribland en enda dam, voro sinsemellan nästan
allmänt obekanta. Jag kände ingen ens till namnet. Men be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
