Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trollande dager, kan för blotta ögats blick sig uppenbara.
Detta «Vedi!» måste omsluta hela njutningen af land och stad,
af luft och vatten, och af folkets lif och fröjd; och detta
utsträckt till den vida krets, inom hvilken en gemensam,
obestridligen sagolik, anda och karakter herrskar och ger enhet.
Först så kan man finna en slags rättmätighet i det prunkande
omdömet. Dook äfven detta endast med förutsättningen af en
epicureisk uppskattning af lifvets betydelse och värde, en
sådan, ur hvilken den Götheska hugsvalelsen synes hafva sin
upprinnelse. Att Neapel har en syftning och kraft att alstra
och nära en sådan sällhetsåsigt, och att en viss grad af styrka
fordras för att helt emotstå denna förförelse, må ej nekas.
Dock, hvarest ett annat mått för fordringar på lifvet finnes,
skola dessa snart i högre grad lif vas af den då lätt sedda
tomheten och falskheten af de bländande lockelserna, och likasom
i Rom den rätta protestanten blir detta i förhöjd grad, så ock
i Neapel blir stoikern fullkomligen stålsatt mot epikureismen.
Men en blick på vådorna må vinnas äfven genom några
ord om det lif, som här är mig förunnadt och som väl har
en hufvudsaklig likhet med det, som här af hvarje resande
njutes, och som isynnerhet under en årets silfverblickstid, såsom
denna, har förhöjd tjusningskraft. En smekande sommarluft,
aldrig bruten af ens ett vindkast, som erinrar om en ovänlig
verld derutanför, vill här såsom i Armidas lustgårdar vagga
hvarje Rinaldo i glömska af den verlden eller af det
kraftal-strande i sjelfva dess hårdheter. Och denna luft har ej ensamt
den ljufliga värmens behag, men det ännu mer segrande att
genom sin genomskinlighet låta solen och månen med etheriska
färger måla allt hvarpå de blicka, låta stjernorna se med
klaraste vänliga ögon ned i våra, och genom dem till förr
beslöjade speglar i vårt eget bröst, ja att låta alla ljus — dagens,
skymningens och nattens, naturens eller uppfinningens,
omedelbart sedda eller fördubblande sig i den granna golfens vatten
— förklarade framstå. I denna luft, detta ljus, får nu allt i
den dock verkliga verlden alltmer ett omisskännligt tycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
