Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma utfärderna till Neapels omgifningar. Våra landsmän
hade till större delen redan fulländat sina besök i nejden. Af
stadens egna innevånare har jag ej kommit i sällskap med
andra, än dem, som jemte oss svenskar varit inbjudna till en
soirée hos vår konsul Fleischer, der vi bland annat
undfägnades med italiensk sång af en Signora Pignatara. Hos mina
danska vänner har jag dessutom ofta sammanträffat med en
prins Pignatelli Ruffo, hvilken fordom varit neapolitansk
minister i Köpenhamn och der hemtat sin maka, en lika borgerlig
Principessa, som den gamla Ducchessa Brocca, hvilken plägar
anträffas hos Fleischers. Prins Serra, till hvilken jag nödgats
mottaga rekommendationsbref, har jag dock icke velat besvära
med ett förmodligen äfven för honom ganska likgiltigt besök.
Det ställe i Neapels grannskap som jag oftare plägar
besöka, är dess Camaldulenserkloster, med den herrligaste utsigt.
Det är dock ej ensamt eller egentligen för denna utsigt, som
mina vandringar dit ske. Det är för det klosterliga
samfundets egen skull. Kloster är dock ej det egentliga ordet.
Fäderna der kalla sig eremiter. En hvar har sin lilla särskilda
boning. Desse ligga spridda inom en temligen vidsträckt park,
omgifven af en mur, hvars port, enligt en i sten huggen lag,
ingen qvinna får nalkas. Ingenting är för dessa eremiter
gemensamt, utom, på bestämda timmar, kyrkan och kocken, likväl
icke spisningen, som hvar och en förrättar i sin kammare. För
främmande är deremot ett refectorium, der trakteringen ganska
gästfritt besörjes af cdl guardiano.» Stor oskuld och således
äfven stor vänlighet synes råda hos dessa merendels rätt gamla
män (priorn don Emiliano är 90 år). Åt mig har jag väl
särdeles derigenom vunnit stor välvilja, att jag kunnat göra dem
litet bekanta med kyrkans historia och speciellt med deras egen
ordens. Dock vållar jag ej genom dessa meddelanden någon
oro i deras paradis. Fra Romualdo och Fra Giambattista äro
isynnerhet mina vänner. När jag sist till denne yttrade, att
de möjligen kunde finna mina besök alltför trägna, omfamnade
han mig med utropet: «venga cento volte e sara il benvenuto.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
