Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i flera afsatser ligger strödt på klippor i lustgårdar. Dess
hotell, ett för detta kloster, har ett så förföriskt läge, att jag
vid anbudet att der för billigt pris få under några veckor bo
och bada, nästan hade kullkastat den reseplan, som för
sommaren var mig af grundliga skäl föreskrifven. Att föröfrigt
denna herrliga ort ej njöts med vårt sällskaps vanliga liflighet,
hade sin orsak ej endast i den nyss slagna hjeltinnans
förstämning, utan äfven i vår s. k. Generals tillfälliga
sentimentala vänfasthet. Yid afresan från Köpenhamn hade nemligen
skalden Andersen sagt: «Naar de kommer til Amalfi saa tænk
paa mig», och af detta påtänkande var han nu pligtmässigt så
upptagen, att de omedelbara föremålen blefvo något eftersatta.
I mitt minne stå särskildt tvenne bilder, sinsemellan föga
beslägtade. Den ene är ett kapitel af beskrudade andlige,
hållande sin messostund vid lampors sken i en krypta under
hufvudkyrkan. Afbrottet var skarpt från solen och lifvet och
fogelsången deruppe till de guldklädda gubbarnas basmummel
dernere, under de låga brokiga hvalfven i den mystiska
belysningen. Den andra var en maccaronifabrik, der degens
bearbetning verkställdes af ett halft dussin nästan oklädda karlar,
hvilka, sittande på en rörlig i väggen fästad och ut öfver
marmorbordet sig sträckande stock, taktmässigt sig höjande och
sänkande, sålunda färdades fram och åter under degens fortsatta
förstärkande med mjölet. Ännu väldigare tycktes dock de
krafter, hvarmed den såmedelst beredda massan genom
skruf-ning pressades till den slutliga rörformen.
Men Amalfi måste öfvergifvas och med detsamma
öfver-gåfvos äfven vi för en stund af den ljufliga väderlek, vid
hvilken vi hittills vant oss såsom vid en rättighet. Knappt åter i
båten nedanför de allt mer branta, höga och fantastiska
klipporna, öfverföllos vi af vindkast med så hastigt växande styrka,
att hos sällskapets flesta ledamöter, ja hos sjelfva den dygtige
norske fyren Krogh, förskräckelsen för den hotande faran nu
utträngdes af ännu oemotståndligare natursvagheter. Då jag
har lyckan att aldrig känna af detta onda, kunde jag så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
