Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den synes enfaldig. Hvardera platsens karakter är alldeles
särskild. Den förras är en eftersträfvad fulländning af symmetri, i
förening med alla dimensioners kolossalitet. Åskådaren skall
gripas af ett gigantiskt helt (h var vid dock Vaticanen gör ett
dubbelt ingrepp, såsom brytande symmetrien och nedbringande
S. Pietros storhet). Der offrar hvarje parti sin enskilda
betydelse, för att uppgå i det hela. Här åter, vid Piazza di S.
Marco, är hvarje enskildt ett helt och skyddar sig genom sin
egen architektoniska karakter och värdighet mot hvarje våda
af dimensionernas jemförelse. I sådant afseende stå
isynnerhet S. Marco, Dogepalatset och la Bibliotheca, hvar och en
genom sin architekturs så väl egenhet som fulländning, såsom
sjelfständiga mål for beundran. Man kunde säga, att
Peters-platsen förhåller sig till Marcusplatsen såsom Turin till Genua.
Är det möjligen en smakfråga, och således oafgörlig, hvarest
företrädet verkligen är, antingen i den genomgående
uniformiteten eller i det för en fri genius upplåtna fältet? För min
känsla står S. Marco högst, nemligen platsen, ty hvad angår
sjelfva templet, som ger den sitt namn, kan ej gerna dess
rang bland tempelbyggnader blifva särdeles hög i andra
afseen-den, än dem, som beträffa dels dess materialers dyrbarhet, dela
det exempellösa i dess architektur. I skönhet skall den
svårligen våga täfla med praktstyckena, vare sig af grekisk eller
göthisk stil, ehuru möjligen med diverse andra.
Men det är i sin ordning att börja med en allmän
öfver-sigt af Venedig. Motsatsen af ett förr och ett nu tränger sig
ingenstädes så på betraktaren. Det förra talar väldeligen om
medveten makt, stolta planer, omätliga skatter, och högst talar
härom sjelfva grundandet på hafvets botten. Särskildt om
all-beherrskande skönhetssinne talar — visst icke den för stadens
grundläggning valda platsen, — utan den i Canal-grande sig
badande gata af palatser, som tyckas hafva fått sin ritning ur
äkta skaldedrömmar. Palladio var den lyckligaste drömmaren.
Hos honom står dock icke de der storheterna i Venedigs center
i förbindelse, men väl han hos dem. Täfla nde i rikedom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
