Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den store i själtåget. Utan tvifvel var allt detta af Metternich
både till Paul och till publiken ett: «kommen ihåg hvem jag
verkligen är, nemligen Österrikes Kejsare om ej mer.» Paul
öfverlefde både hotelsen och räddningen; men i förtjusningens
barnsliga uttryck öfverskred han verkligen hvad han var sin
thron skyldig.
Lika mycket som Cecilia i majestät öfverträffar sin herre
och man, är hon i behag underlägsen sin styfdotter. Man kan
ej se tvenne varelser mera i allt hvarandra motsatta. Amalia
är en liten, täck flicka, men tillika visserligen någonting mera;
men hos en sjuttonårig får man egentligen ej göra anspråk på
mera än hoppgifvande tecken äfven af hufvud och karakter.
Men till sådant hopp berättigar hennes hela skick. Sådana
upptäckter hafva troligen ock blifvit gjorda af Bayerns
drottning. Ty icke kan man tänka, att det kan vara någonting
hos sjelfva det storhertigliga paret intressant, som till ett så
träget umgänge inbjuder en dam af denna drottnings lätt
synbara klokhet och smak. Man måste således tro, att det .är det
hos Amalia intagande och löftesrika, som hos en omsorgsfull
moder väckt tanken på en älskad sons behof af en begåfvad
stödarinna på den alltid slippriga regentbanan. I afseende på
detta behof är den unge konungens företeelse ganska vältalig.
Mamma är ej i tillfälle att lemna sin egen thron för att i
Athen vara vid hans sida, såsom lyckligtvis här. Lyckligtvis
— ty redan sjelfva beslutet och modet att genomföra ett frieri
fordrar en manlighet, som ej är allas. Grekland skall hos
drottning Theresia stå i förbindelse för allt godt det af
drottning Amalia kommer att röna. Konung Otto är stor,
egentligen i en riktning, den vertikala, i den öfriga mer palmens
like än ekens. Hvad anletets uttryck beträffar, så förbigåm
vördnadsfullt det andliga elementet deri. Men hvad det
lekamliga beträffar, så stannom först vid detta ansigtes centrala del,
hvarest naturen hos honom, såsom hos den mest ofrälse, satt
ett något, som genom att efter regeln vara det mest
framstående, också har anspråket att vara ett slags signalement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
