- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 4. Reseminnen (från åren 1835 och 1836) /
250

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och herrar utgjorde chören kring pianot, låtande höra »Lieder
und Worte» i behörig harmoni med tidens upplysning.
Katedern eller predikstolen hade sin plats bakom ett slags altare,
på hvilket ett uppstäldt kors skulle låta förstå christligheten af
hvad som förehades. Huru beskaffad denna verkligen var,
hade man naivt tillkännagifvit i en handling, som visserligen
icke var afsigtligt symbolisk, men dock såsom sådan gjorde sig
kännbar. Predikantens första åtgärd var nemligen att till
golf-vet uedlyfta det honom eljest skymmande korset. Korsets
nedsättande i och med sådana predikanters uppträdande
kunde såsom en talande ceremoni, ett »proverbe en action», inforas
ej blott i Deutschkatolikernas cultus, utan äfven vid vissa andra
religiösa komedier; och hvem vet huru långt upplysningen kan
stiga. — Af denna slags upplysning blir man nu här hemsökt
äfven på landsvägen. Nyligen hände att en mig alldeles okänd
passagerare i en postvagn «å propos des bottes» underrättade
mig om sin berömliga fördomsfrihet. Han ogillade Luther, som
i sin katekes hade sagt, att »Gud straffar fädernas
missgernin-gar etc.» När jag sade honom, att dessa ord icke äro Luthers,
utan Bibelns egna, blef hans svar: «Nej, min herre! Jag
försäkrar Er, att Gud är kärleken och att han således icke är
någon straffare, någon sträng hämnare, såsom det heter.»
Vidare tillade han: «Det förstås, att jag förkastar de
symboliska böckerna; men en ting vet jag icke, nemligen till hvilken
del af Bibeln dessa böcker höra, antingen till Gamla eller till
Nya Testamentet.» Lärdom, snille och blygsamhet täflade
således hos honom om främsta rummet — och sådane äro, blott
med skillnad i grader, allmänneligen dessa frisinnade.

På lärdom och snille (mindre på blygsamhet, såsom
någonting negativt) göres väl här mera allmänneligen anspråk, än
någonstädes for öfrigt, och gäller detta företrädesvis det täcka
könet. Dess anspråk på sjelfva täckheten skulle dock vara
ännu omtvistligare. Om Sachsens män i sitt väsen något litet
förneka sitt kön, så är en sådan förnekelse hos Preussens
qvin-nor ännu större och — obehagligare. Af rörelsernas kantig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/4/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free