Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägvisare till den högsta sanningens rike — hon, segren, som
öfvervinner verlden.
Det säges väl, att tiden ej tror — icke ens på Tron; att
i den mån behaget af sjelfständigt grundlaggd kunskap
fördunklar hos mennisko-anden medvetandet af mensklig svaghet,
har han svårt att erkänna något högre mål, än den fasta och
eviga kunskapen, och att vinna den ödmjukhet som ensam
leder till den högre insigten, att således ingen fest kan af tiden
fattas eller firas i högre mening, än såsom minne af något stort
steg till den bildning, hvilken tiden anser för den högsta.
Men så ringa var ej meningen af den jubelsång, som nyss
fyllde dessa hvalf, af den sång, som gemensam steg från alla
tempel i Svea land — alla rösters och alla hjertans chorus.
Ty en, såsom sången: För himmel, ej för jord vi gå till
strid3 och glade äre — var äfven känslan af en oändlig
nåd, i olika klarhet fattad, dock i hvarje christligt sinne
bärande vissheten, att gåfvan är för stor att af någon dödlig
uppskattas. Och i alla Svea boningar hafva gårdagens känslor i
dag blifvit meddelandets ämne. Skulle de ej äfven och först
blifva det hos oss? Huru mången barnablick hvilar ej nu vid
en faders läppar och öfver den verld af from aning, som i de
späda hjertan uppgått, sprides nu ordets förklarande ljus?
Öf-verallt höras och välsignas nu de odödlige namnen: Ansgarius,
Luther och Gustaf Adolf, sjelfva nu förklarade af det namn,
som desse med sitt lif, sin död ville förherrliga, det namn,
i hvilket sig skola böja all knä, deras som i
himmelen, på jorden och under jorden äro. Ja, vi alle, här
barn i mer än en mening, blicke upp till Fadren och vilje
förnimma ännu ett ord, ännu ett lefvande ord om Hans rike.
Dock, Han har utsagt det, och blott till dess efterljud i vårt
hjerta hafve vi att lyssna. Ett sken har kommit öfver oss från
den verld, der allt är ljus och fest, den verld, som ligger oss
så nära — vid vårt hjerta bäre vi dess nycklar. Icke vi
an-ställe festen; den uppstiger sjelf, en praktfull stjernbild, ur
det heliga minnets haf. Den glädjeblick, den glädjetår, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
