Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eu menniskoföraktande hyllning af en föregifven högre
upplysning. — Må hos Greker och Romare föraktet för fädernes tro
hos de bildade söka en ersättning i systematisk sjelfförgudning,
under det den arma mängden af en religiös förtviflan jagas in
i alla främmande bekännelser, försonande reningar och
sjelfspäk-ningar. — Må den ena förguda skönheten, en annan slugheten,
makten, eller allt, hvari en persons, en tids, ett folks lynne,
eller hela mensklighetens, afspeglar och tillbeder sig, så äro de
dock härigenom lika långt, d. ä. oändligt aflägsnade från
Religionen, eller det, som just försätter själen utom och öfver all
sådan bestämning. Så är ock visserligen den Odinska läran
endast en ny form af den i grunden samma syndens och
passionernas dyrkan, och skilnaden i den så kallade religiositetens
art och grad från de öfrigas är väl icke den, som genast synes
visa sig, till fördel af endera; hvarvid man lika litet bör låta
förföra sig af det poetiskt tjusande som af det poetiskt gräsliga.
Fostrad om ej född af poesien skall hvarje hednisk dyrkan
sätta sig i harmoni med det poetiska sinnet i allmänhet och
med dess tillfälliga ståndpunkt och således af diktens förädling
i en viss tid eller hos ett visst folk ädlare och skenfagrare
utbildas — ja, ofta är det just det antireligiösas förfinade
utveckling, som får namn af en högre grad af religion. — Det
kan vara ädelt af en obildad och äfven förklarligt af mången
lärd, hvilken ändock kan vara en nybörjare i Christendomen,
om han, omgifven af en tid utan skönhetssinne, till obillighet
intages för en cultus, der skönheten var principen, eller mot
en lära, som synes honom fiendtlig mot konsten, — eller om
han, omgifven af en tid utan kraft och utan trohet, betraktar
en lära, der dessa synas honom vara elementema, med en
aktning, som gör honom orättvis, om än oskyldigt, så vida det
egentliga grundonda i all hednisk dyrkan måste vara honom
lika okändt som det grundgoda, det heliga, i Christendomen.
Och för Christendomen anser han hvad så sig kallar, icke
anande, att det djupaste hedniska mörker ofta tager sig namn
af Christendom, ehuru då så mycket syndigare, som detta sy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
