Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos få var dennas sken mildare, och ljusare än hos Ansgarius.
— Denna hjertats hyllning följer honom från den stund, då
den moderlöse, sexårige, veke, svärmande gossen från Carl den
stores hof inträder i det gamla Corbeys ryktbara kloster; ser
honom, den späde, lekande, på en gång, efter en syn (som likt
dem, hvilka sedan bestämde alla hans lifs vigtigaste steg,
åtminstone för honom hade Uppenbarelsens visshet och vigt) blifva
man i tankar och seder; ser honom trettonårig aflägga det
stränga, eviga klosterlöftet; ser honom ur sin af den store Carls
död väckta djupa bedröfvelse uppstå till ett nytt förklaradt
hel-gonlif; hör honom berätta den himmelska synen, som verkade
förklaringen, huru han, förd genom skärselden, redan
framställdes för den oändliga glansen i öster af Himlen och till sitt nu
begynnande lif invigdes med orden: gå och kom med
martyrkronan åter! — ser hans fröjd, när han, kallad till Haralds
biträde, färdas till ett folk, der alla faror hota, en fård så rik
på mödor och faror, som arm på tidigt synbara frukter. Men
den kallade har en annan blick och ett annat mått for
handlingars utgång och för lifvets lidanden. Eör hans tro lysa
frukterna ur gömda tiders natt, för hans kärlek blir mödan
kraft, korset lif och döden vinning. Hvilar han ock på törnen,
så vet han, att det ej är blott i hans drömmar rosorna skola
slå ut — han beder ej, att de skola försköna hans minnesstod,
men fira andens segertåg och förljufva eller gifva kraft åt
brödernas vandring. Blinda, såsom alla vantrons och otrons
domar, äro ock de, som bestämma det sökta martyrskapets
ovil-korliga hyllning eller förakt. De pröfva ju ej, när den kronas
skimmer, som lockar eller tröstar martyren, blott skapas af en
ärelust eller egennytta, mäktigare än tidens skänker, — när
den sökta eller trotsade dolken blott är en annan Geirsodd, ett
sjelfmordets jern, — eller när den röst, som ropar honom fram
till blodsdöden, kommer från en himmel, för hög, att i de
vanligare förhållandens, i de smärre omsorgernas tider ses eller
anas. Under dessa är det för svaghetens vishet lättast och
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. V. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
