Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och denna bekännelse är äfven vår — icke, likt
christen-domens första gryning i Norden, blott såsom en skänk ifrån
Södern — nej, sedan tvenne århundraden betald med det dyr*
baraste Sverige ägt. Ar den stunden herrlig i Sveas minnen,
som flätar sig närmast in i dessa dagars jubelfröjder, den stund,
då dess konung, konungars mönster, i äkta hjeltemod, i heligt
nit och helig förtröstan Luther närmast bland dödlige, med sin
oförfärade lilla hop knäfaller på de förtrycktes jord och i
bönen svär trohet åt Honom, som dem kallat och väpnat till
Sina heliga strider — så lyser dock såsom kronan bland Sveas
minnen den stund, då, på de räddades jord, den andliga
frihetens på nytt uppblomstrande träd vann kraft till oändliga
frukter, vattnadt med blodet af honom, i hvars hjerta och på
hvars fanor stodo trons och Luthers ord: är Gud med oss, ho
kan vara emot oss? Men denna stund, som adlar Sveriges
historia och skulle adla dess folk framför alla andra, den är
sjelf för rik att smältas in i våra dagars rika fest, och Sverige
skall i en egen jubelstund begrunda det största af sina
minnen.
Gustaf Adolfs tro står dock redan i dag för oss såsom
det klaraste återsken af den, hvilken lifvade Augsburgs hjeltar,
och som är utsagd i deras afskedsord till Romerska Rikets
ständer: «Sanningen kan icke undertryckas, om ock en furste,
ja hela folk offras; en gång skall hon dock segra och helvetes
portar skola icke varda henne öfvermägtige.» I dessa ord
ligger ock ett heligt testamente till alla arftagare af deras
bekännelse. Men denna tro, som, i det den offrar allt jordiskt och
eget, är viss om framgången af allt himmelskt och fullkomligt,
denna tro, hvilkens djup och sanning vi i festen erkänne,
innebär ock den strängaste dom öfver arfvets innehafvare. Hafva
de vårdat, eller ens djupt insett det dyrbaraste af besittningen
och troget fortplantat denna insigt? Eller ligger i denna fråga
en ton af klagan, som ej har rätt att blanda sig i glädjens
toner? Den glädje, som fruktar att störas af allvarets ord, är
för ringa för dessa dagar och far vilse i sina tankar om segren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
