Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att äfven tala, då tanken sjelf, när den ställt sig under annat
välde, dock aldrig mäktat att jäfva ursprungligheten af detta.
Jag har så vågat uttyda detta förtroende i dess helhet,
att en rätt att utsäga mina tankar blef mig öfverlåten äfven
af dem, som förutsågo, att dess uttryck möjligen skulle
öfver-skrida gränsen af en önskad moderation. Mig allena galle
alltså hvarje beskyllning, som i denna tid säkert väntar en
hvar, som ordar emot dess hufvudrigtning.
Mina tankar om Ordet, om Kyrkan och Vetenskapen, den
hela min åsigt genomgående hierarchism, i dess sanna mening
af det heligas erkända allvälde, har jag så ofta och bestamdt
uttalat, att en hvar, som deråt skänkt uppmärksamhet, ej kan
vänta annat, än blott dess tillämpning till det särskilda ämnet.
Den tro, hvarpå denna åsigt sig grundar, är ej af egenskap
att kunna förvandlas. Den, som affaller, har aldrig stått.
En gång förr *) gafs mig samma förtroende, och jag sade
min tanke om all fests betydelse, att «den är ett sken från
den verld, der allt är ljus och fest, den verld, som ligger oss
så nära — vid vårt hjerta bäre vi dess nycklar. Icke vi
an-ställe festen, den uppstiger sjelf, en praktfull stjembild, ur det
heliga minnets haf; den glädjeblick, den glädjetår, hvarmed vi
den helse, är dess eget verk, vårt är endast det ord, vi aäge
till hvarandra: äfven denna är den store Skaparens verk och
vittne. En fest är icke blott ett folks fröjd, den, skall ock
vara dess helighetslöfte. Tiden splittrar allt i partier — hvarje
vink från evigheten är en blixt, sänd att nedslå egoismens onda
andar och sedan föda en himmels luft för ett skönare lif. Väl
är detta egentligen den stora, firade, ursprungliga tilldragelsens
verk, men de återkommande jubelstunderna blefvo arfvingar af
denna kraft. De äro ögonblicken, då Engeln nedstiger för att
röra vattnet, att gifva ny kraft åt den helsans och lifvets källa,
som äfven på jorden har upprunnit.» Jag ville nu tillägga, att
hvarje tilldragelse, som ej genom tiderna förlorar men vinner,
som framlyser i verkliga jubelstunder, är ett förnyadt framträ-
*) Vid Jubelfesten 1830.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
