Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta rätt att vara princip, och följaktligen förnekandet af hvarje
annan och högre och härledandet af alla fenomener och
särdeles anspråk, som angifva existensen af en högre, såsom uttryck
af en större eller mindre abnormitet, ett affall från den såsom
högsta erkända principen, d. ä. från naturen.
Den andra, den högre makten, har hittills föga sökt
utveckla sitt väsende och speculativt rättfärdiga anspråken på
sjelfständighet, eller till och med på värdigheten af att vara
högsta och enda princip; ofta regerar den likväl i sjelfva
verket ännu många spekulationer och systemer, som hafva en med
de förra gemensam bekännelse. Såsom liggande ofvanom
vetandet, och sjelf vilkor för dess sanning, kan den således
icke heller af vetenskapen befordras till absolut seger öfver den
lägres anspråk på envälde och allvälde; ty just här måste
uppenbarelsens grundmysterium: «den naturliga menniskan
förnimmer intet af det Guds Ande tillhörer», finna
sin djupaste tillämpning. Dess högsta menskliga verkningskraft
är bekännelsen; genom denna verkar ock bäst samma ande, som
alstrat och framkallat den. Icke som skulle genom dessa ord
det yrkande efterskänkas, att äfven på vetandets väg äger
denna vida djupare tillgångar både i afseende på utgångspunkt
och conseqvens; utan dermed antydes blott, att arten af den
rationalistiska forblindelsen, d. ä. naturståndpunktens, är sådan,
att den icke på blott rationell väg kan besegras. Om äfven
onekligen den högres negativa rättfärdigande kan ske på rent
rationell väg, så blifver dock, hvad väsendets utveckling
angår, detta åtminstone så till vida omöjligt, att i sjelfva be»
greppet af dess öfvernaturlighet ligger omöjligheten af dess
genomskådande och framställande genom medel, som blott tillhöra
naturen — detta nemligen i afseende på helheten af dess
karakter och dess lifsgebit — men så till vida möjligt, att sådana
criterier väl kunna både ses och visas, som bestämdt urskilja
densamma från blotta naturgebitets. Huru mången af oss har
ej varseblifvit dessa rika, vexlande, sublima, heliga fenomener
inom litteraturens alla hufvudgebit, forskningens, speculationens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
