Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige och burit befriande frukter — dock om det är någon
sanning i den oss gifna äran, att af mången anses såsom
Protestantismens hufvudland, så är åtminstone denna och allt det
oändligt stora, som derigenom inkommit i vår historia och vår
bestämmelse, en närmaste följd af de mäns storhet, som med
allvar införde den, som mot listen bekräftade den, som med
Hf och död beseglade sin tro och grundläde vår stora kyrkligt
politiska ställning, som skänkt oss hvad vist är i vår
Kyrkoförfattning, den så allmänt beundrade. Och hvad gaf åt dem
alla denna storhet, denna vishet, om ej det Ord, som äfven de
fingo förstå?
Man skulle hafva tänkt, att Svenska folket, invigdt genom
Gustaf Adolfs förtröstande sjelfuppoffring för Ordets frihet,
skulle hafva lärt att förstå, att vörda och älska det nu
förklarade höga kallet; men det förfördes af sin timliga lycka, ville
vidgande rikta sig, ekonomiskt rikta sig, och då dessa mål voro
någorlunda hunna, lopp det efter rykte med en blandad drift
af ära och af fåfänga. Det förlopp sig af ynglingasinne, men
lärde af olyckan intet, intet af straffet för missbrukade gåfvor.
Ett århundrade af försjunkande följde, der det ädla blott såsom
undantag framskymtar, och som ändades med ett slag, hvilket
bort lära oss försaka allt fäfångligt anspråk på yttre
betydenhet, som dock i sin inre art är ringa mot den, hvilken
försynen genom våra öden oss anvisat, vården af den heliga
bildning som ensam innebär räddningen undan ett öfversvämmande
barbari af falsk odling; — den bildning, i hvilken hvaije
element erkänner sitt värde och sin fulländning bero af en
universalitet — ej ett splittradt och stridande allehanda — men
som har sin högsta enhet i den sanning, hvilken ej blott
gif-ver ljus men lif.
Men hvad vittna våra sista tider om uppfattningen och
känslan af Sveriges höga kallelse? Har det kämpat mot
tidens onda riktningar? Har det hållit sig obesmittadt af dessa?
Har det ens sökt att förstå arten af tidens tecken? — Och
hvilka äro dessa? —■ När hafva inom det bildningsstolta Eu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
