Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men f&fangt trodde vara nog for sin lifliga själ; och ändtligen
att detta verksamhetsbehof förmådde honom att efterkomma
den ärofulla kallelse, hvilken for tredje gången förde honom
till Stockholm, i hvars hufvudkyrka det var hans bestämmelse
att både begynna och fullända sin predikarebana — dessa äro
de enkla och allbekanta grunddragen af doktor Hagbergs yttre
lif, så vidt det i någon mån står i beröring med Akademien,
till hvars ledamot han, redan 1821, efter presidenten Edelcrantz
invaldes.
Man plägar, efter de tvenne Apostlar, hos hvardera af
hvilka företrädesvis framlyser fl# af religionskänslans tvenne
elementer, tron och kärleken, skilja och namngifva äfven alla
det heliga Ordets utmärktare härolder, i den mån den ena
eller andra kraften synes öfvervägande beherrska deras ande.
Ar det dels en förmätenhet i en sådan jemförelse, i fall den
skulle vilja vara något annat, än en ungefärlig likhets
antydning, dels en ensidighet i begreppet, i fall det utginge från
den meningen, att endera kraften skulle, utan innerligt
sammansmältande med den andra och oberoende af denna, kunna
blifva den rätta fullkomningens källa, eller ens att den ena
skulle hos någon verkligen vara till utan den andra; så är dock
i detta språk så mycket sannt, att, då det gudomligt delgifna,
eviga lifvet aldrig kan af en ändlig i fulländad harmoni gripas
och hos honom framstå, så är det redan för en Ordets härold
det högsta loford, om den ena kraften så fattar honom, att
den ger en bestämd egendomlighet åt hans meddelningssätt.
Och i denna blygsamma mening kunne vi ock bifalla dem,
som i Johannesmännemas antal upptaga äfven Hagberg. Men
en hvar, for hvilken talarens bild står klar, i synnerhet från
de tider, då äfven den yttre kraftens fulla blomstring gaf stöd
åt den inre, måste erkänna, att det hela var ett uttryck af den
genomglödande känslan: «jag tror, derföre talar jag» — cunen
om jag hade all tro och hade icke kärleken, så vore jag
intet» Men han erkänner ock, att det ej gifves någon annan
sann källa för det andeliga talet, och att, då tron aldrig kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
