Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen konungsliga pligtkänsla, och särskilt till de förtjentaste
mäns befordran i församlingen, hvarvid främst dennas bästa
var syftet. Genom ingen nitälskan ådrog han sig flera
fiender, än genom denna sin kamp mot det oförsynta lycksökeri,
den skändliga köpenskap och det förnäma gynnaresystem som
vid besättandet af i synnerhet andliga tjenster synes hafva hört
till tidens hemsynder*). Äfven under Ulrika Eleonoras och
Fredriks regering blef hans inflytelse, likasom hans sätt att
anlita regeringen, i de flesta fall enahanda. Hans anseende var
redan för stort och stadgad t, att ej hans råd skolat blifva hörda
och aktade äfven af dem, hvilka ej med Carlarnes anda
för-stodo att fullt så skatta dem, som de fortjente; och hans
kraftfullt utsagda öfverhe^shyIlning, för hvilken regenternas
personliga olikhet försvann inför deras gemensamma
gudomliga fullmakt, verkade, i förening med hans bestämda språk,
vittnande om medvetandet af en likaledes från himlen gifven
’ herdemyndighet, att hans ord hos dessa gällde högre än de,
som blott ville uttala den menskliga klokhetens mening. —
Såsom riksdagsman uppträdde han ock främst till
konungamaktens förfäktande mot Eådets och Ständernas ingrepp. Med
hans öppet förkunnade öfvertygelse, att all öfverhet är af Gudi,
och att underdånigketspligten ingen förändring lider till följd
af regenternas personlighet, emedan de alla äro sände af
Honom, som med de goda vill välsigna, med de onda bestraffa
*) a Jag hafver intet litet lidit for det, att jag icke hafver befordrat
•prester till lägenheter efter den och den höge Herrens eller den och den
•nådiga Frans åstandan och påstående. Så att nästan ingen ledighet är
• «forsedd vorden, der jag icke hafver bekommit ovänskap.» — Ofver det
lycksökeri och den skamliga Simoni, som vid presterliga befordringar ägde
rum, klagar Svedberg på oräkneliga ställen i sina skrifter. «Ack huru
•litet besinnar nu mången Guds klagan: Jag sände intet propheterna,
lik-«väl Inpo de; Jag talade intet vid dem, likväl propheterade de.»— «Hvad
•är for ett ränn och lopp, hvad är for ett sträfvande, när någon ledighet
•ar öppen vorden.» — «Jag hafver efter Guds behag fått fem
kungafull-•makter. Jag Öppnade aldrig min mun, mindre min pung; jag rörde
•aldrig min fot derefter. — Jag hafver alltid varit en fiende af löpare och
•köpare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
