Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den fromme och lärde *) — någon antydning derom. Sjelf
påstår sig Svedberg ofortjent af beskyllningen för en öfverdrifven
undertro. «Såsom jag alltid, och detta rätteliga, hafver hållit
»mig vid Guds klara, uppenbarade ord, så hafver jag ock med
»Luthero aldrig äskat något undertecken; icke heller varit så
»snartrogen, när berättadt är om skedt underverk. Dock har
«jag alltid varit af den mening, att man bör ingalunda alldeles
»förkasta, mindre göra gläntz åt, när Gudi behagar jemväl nu
»och i alla tider göra underverk, hvarom man helt säker är,
«att det intet är naturligit, icke heller uppdiktadt, ej heller
»satans gyckleri och bedrägeri, utan rena och sannfärdiga den
»allsvåldige Gudens underverk.»
På sin tid beryktad nästan såsom undergörare, finner han
nödigt att mot dessa ryktens öfverdrift göra invändning, samt
att inom sanningens gränsor bestämma de berättade fakta. Om
han ock sjelf betraktar dessa ej alldeles fördomsfritt, kunne vi
dock säkert antaga redligheten af deras skildring, och således i
dem se — om icke, såsom han sjelf, någonting i vanlig mening
öfvernaturligt — åtminstone kraften af den tro, som i den
troendes föreställning förutsätter eller erkänner en sådan den
begåfvades öfvernaturliga förmåga. Sjelfva denna tro må vara
öfvertrons omedvetna hyllning åt en verklig, om än oförstådd,
den sanna andens makt öfver naturen. Svårt, om ej omöjligt,
lärer förblifva att mäta graden af förtroendets äfven fysiska makt,
samt dennas beroende af den troendes bildning eller
naturanlag. Dess verklighet lärer dock nu ej nekas af andra, än
dem, hos hvilka betydelsen af ande och natur, samt dessas
inbördes förhållande, blifvit alldeles fördunkladt af den al dra
djupaste fordom, som dock ifrigast gör anspråk på upplysnin-
*) Då han uppräknar sina barn, sager han om Emanuel: «Hansnamn
abetyder Gud med oss, på det han alltid må erinra sig Gads närvaro, och
«den innerliga förening, i hvilken vi genom tron stå med vår bud.
Hit-etills har ock Gud visserliga varit med honom. Vare Gud ock hädanefter
omed honom, till dess han en gång evigt skall vara med Gud i hans
nhimmelska rike.0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
