- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 5. Tal och föredrag vid offentliga tillfällen /
116

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

taga — äfven hvad honom med både rätt och billighet
tillkom, — hvilken af många må aktas såsom ett bevis på
oför-stånd. Ej blott att han vid flera tillfällen, under långa tider,
åt andra afstod lönen för den tjenst, han i deras ställe
förrättade *)> hvilken försakelse vid de särskilta tillfällen må anses
såsom en af tacksamheten, af vänskapen, af deltagandet
framkallad handling; men äfven der inga sådana bevekelser synas
hafva ägt rum, offrade han hellre sin rätt, än han från sin
kallelses egentliga fordringar skulle hafva tagit den tid eller
uppmärksamhet, som fordrades att ens lära känna sina
rättigheter **)•

Hans strängaste sjelfstrid var mot lynnets häftighet. Men,
lätt försonlig och gerna mottagande vänners råd, följde han
ej blott, men begärde rättelser, så i afseende på detta som
andra fel. Icke ängslig och småaktig i omdömet om oskyldiga
nöjen — ehuru obeveklig mot all njutning på pligternas eller
renhetens bekostnad — kunde han till och med deltaga i ett
gladt lag och drack då vanligen sina fienders skål. Stor älskare
af musik, såg han äfven i denna en Herrans maning till
samstämmighet af andlig art***)- Tröttad kände han sig aldrig,

*) Så åt Brunnen hus, åt sina företrädare i hans tjenster vid
regementet, vid hofvet och i Vingåker, eller åt deras efterlefvande. Med
tacksamhet tog han hvad honom gafs, men fordrade aldrig hvad honom
förhölls.

**) «Annu i dag vet jag förvisso ej, hvad jag bör hafva i likstol
efeuer en dödan, eller hvad bör gifvas om en hustru tages i kyrka, eller
(ehuru mycket en i stad eller på landet bör erlägga i påskpengar eller
wofferpengar, när jag dock i fem och fyratio år varit prest och
kyrkoher-«de både i stad och på land.»

***) «Uti en ljuflig och välställd musik hafver Gud lagt en mäkta
«stor kraft. Och deraf är mitt sinne vordet vederqvickt, nppfriskadt och
cuppmuntradt.» — aSåsom många åtskilliga röster stämma ihopa och göra
«en samljudande klang, så kunna de ock förena sinnen, som förbryllade
«och sorgligen tankfulle äro. Och tyckes detta vara både gudomligit och
«naturligit. Hafver ock Gud lärt oss i musiken vara enige, hvaraf kärlek,
nsinnesförnöjelse och ro förorsakas och bibehålies. Si en sådan dråpelig
«och diger kraft hafver Gud lagt i musiken.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/5/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free