- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 5. Tal och föredrag vid offentliga tillfällen /
135

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

bekännelse, så vidt denna tillika är deras tro, borde vara höjda
öfver dylika faror.

Man behöfver ej vara skarpsynt, för att se, huru sådana
anfall mot enskilda former af församlingens organisation ofta
hafva sin källa i en fiendskap mot församlingen sjelf och dess
lifsprincip, och denna fiendskap åter sin grund i en falsk och
ytlig föreställning om hela samhällets betydelse och ytterst om
vilkoren för menniskans högsta värdighet och säflhet. Vi vete
dock, och en hvar som förstår christendomen, att i denna allena
finnes så val den rätta förklaringen af samhällets betydelse,
som de rätta medlen för befordran af de höga ändamål: frihet
oeh framskridande, hvilka, ehuru i olika mening, äro den
gemensamma lösen för oss och för dem, som dock för
mensklig-hetens utveckling och bästa tro sig kunna lägga «en annan
grund, än den som lagder är.» — Men den frihet, de predika,
skall ej bedraga någon, som vet, att blott «der Herrans ände
är, der är frihet;» det framåt, hvartill de uppmana, skall ej
vilseleda någon, som erkänner, att hvarje framskridandes värde
bestämmes af målet, hvartill det rigfas. — Huru högt hafva
ej i andra länder dessa lärors frukter i våra dagar förkunnat
deras inre halt. Måtte vi i vårt ännu åtminstone ej våldsamt
störda lugn hafva hemtat lärdom häraf. Men vore äfven dessa
frukter ej nog för att öfvertyga oss om lärornas väsende, vi
skulle väckas till misstro redan af deras härolders sätt och
språk. Deras tungomål förråder dem. Hvad de ej i samma
grad våga mot det heliga sjelft, det använda de dock, vare sig
af harm eller beräkning, mot de väktare, hvilkas inflytelse de
befara.

Men ehuru dessa nämnda anfall visserligen ofta genom
sjelfva sin form tillkännage sig hafva sin grund i ovilja mot
det heliga sjelft eller åtminstone mot dess värdighet af högsta
princip för samhällets hela organisation och Hf, hvaraf
naturligtvis äfven mot aHa former, som uttrycka och bevara en
sådan åsigt och dess inflytelse, så må vi dock hafva rätt att i
de flesta fall härleda dem från en ovis välmening, från ett i*r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/5/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free