Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eviga Riket, blifver detta bud alltid en uppmaning till strid
under det heligas banér. Och är icke allt christligt lif en
strid? För hvarje enskild främst emot sig sjelf, och segern
der vilkoret för värdigheten att deltaga i större. Den
stridande församlingen! hvilken djup och herrlig benämning! Men
är detta hela församlingens karakter, i hvilken grad måste den
ej vara deras, som företrädesvis läto sig vigas till Herrans
stridsmän och togo på sig Hans tecken! — Men all sann strid
måste hafva sin lag, likasom sin källa och sitt syfte, i
fridskärleken. När jag derföre nu påminner om ett annat, icke
mindre innehållsrikt bud: «så mycket till eder står, hafver frid
med alla menniskor!» kan det väl dock blott för en förhastad
blick synas, som låge häri ej endast en motsägelse mot den
förra uppmaningen, utan till och med såsom antyddes en
eftergift äfven åt obefogade fordringar. Men likasom ej en
motsägelse kan finnas hos Honom, från hvilken begge buden utgingo,
så bör ock harmonien af de tvenne erinringarna kunna visas.
Frid med alla menniskor, huru kan en sådan vara tänkbar?
Och likväl är den befalld. Den måste således vara möjlig.
Detta kan icke ega rum, om ej friden, som här menas, får en
djupare betydelse, än hvardagstalet deråt gifver. Den
förutsätter en blick, en aning, sänd till djupet af hvarje
mennisko-hjerta. Den förutsätter, att der aldrig finnes absolut
otillgänglighet för sanningens, och framför allt kärlekens ande. Denna
förutsättning är dock någonting helt annat, än den oevangeliska
åsigt af Ordets oemotståndlighet, hvilken någon gång i vår
tid med utmärkt säkerhet grundat de obilligaste anspråk pä
ordets em be te, och h varvid man på presten haft fordringar,
h vilka icke af Apostlarne, icke ens af Honom, som förgäfves
•hela dagen utsträckte sina händer till ett ohörsamt folk»,
kunde uppfyllas. — Men om vi, till följd af detta bud om frid
med alla menniskor, måste antaga, att i hvarje hjerta finnes
en tillgänglighet för det sanna fridsökandets verk, huru hafve
vi att förstå detta? Måste vi ej, i och med tron på den
Allgodes sjelfyttring i de hjertan, Han skapat, äfven tro på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
