Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap kan synas hota. Den troende behöfver ej inse, att sjelfva
möjligheten af all vetenskap hvilar på uppenbarelse, på tro.
Han är så trygg mot tviflet, som kyrkan mot helvetes portar.
Han vet, att äfven otron är blott en form af vantro. Oftast
gäller dess anfall en skenbild, som den sjelf skapat och med
christendomens namn belagt. Den är ett alster af samma
vidskepelse, hvarmed menniskorna äflas att efter sitt beläte skapa
den Gud, de vilja bekänna och tillhöra: den ena en godtycklig
fordrare och belönare af förtjenstfulla gerningar, den andra
en lika godtycklig fordrare och belönare af an dakts exercis,
men ingendera den fullkomlige, såsom Han kännas vill, i
hvilken helighet och kärlek äro i oändlig höghet till Ett
försmälta.
Det är lika naturligt som nu af den ömnigaste erfarenhet
bekräftadt, att det embete, hvilket har att predika den helige
såsom Han är, måste från begge hållen, otrons och vantrons,
den falska förnuftighetens och den skefva andäktighetens, vara
föremål for bitterhet. Häraf alla de pröfningar, hvilka
isynnerhet i vår tid göra embetet för mången så tungt, men i samma
mån uppmana oss till trohet, till vishet och enighet. Embetet
skyddar icke oss, såsom det var våra föregångare, äfven de
skröplige, ej blott till skydd men till ära. Måtte då vi, genom
denna trohet, åt embetet återvinna, ja, i förhöjd grad vinna
och betrygga dess helgd och derigenom dess välsignelse. Det
är pröfningarnas heliga mening, att vi genom dem skulle få
förhöjda krafter, dock väl vetande, att «Vår egen kraft ej
hjelpa kan.»
Den tröst, hvarmed den störste af våra konungar, vid de
vådor, som i striden för evangelii sak ville nedslå hans
medkämpars mod, visste uppehålla detta, tanken: «Gud allsmäktig
lefver!» är icke blott vår tröst, utan vår jubeltanke. Gud
lefver och Hans kyrka står på hälleberget. Helvetes portar
skola icke blifva henne öfvermäktige, huru mycket mindre de
strider, hvilka — om än skuggade af mången natursvaghet —
dock kunna i en, om än djupt irrande, sanningskärlek hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
