Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
christne gifves ej en strid eller ens en söndring mellan dessa
tvenne mål. När han ser en tidsklokhet ifra for en föregifven
samhällsblomstring, som glömmer eller fruktar religionen, såsom
likgiltig eller vådlig för den lycka, hon åt samhället ville
bereda, så behöfver han ej genomskåda villan af denna klokhet:
han vet, att hon är fåvitsk. För den christne gifves blott
En samhällslära: Guds Rikes tillkommelse, likasom han i
budet: «varer underdånige all mensklig ordning för Herrans
skull», ser högsta, enda grunden för all laglydnad.
Väl vete vi, hvarföre David, bedjande för Israel, kunde
utropa: «hjelp Ditt folk och välsigna Ditt arf!» Det
företräde, som häri utsäges, har ju sin enda grund «i löftet, att i
Israel skulle alla slagter på jorden välsignade varda — att
enligt Guds eviga råd detta i verldslig måtto så ringa, i andlig
måtto så djupt irrande folk skulle i Hans hand blifva det
inflytelserikaste af alla samhällen på jorden, till utförande af
Herrans regering, så att äfven häri verlden må se, att det är
Han, som regerar.
Men då detta förhållande mellan Gud och Israel var ett
alldeles eget, af verldsomfattande slutsyftning, med hvad rätt
kan då något annat folk nalkas Gud med den bönen: «hjelp
Ditt folk och välsigna Ditt arf!» Var grunden for Israels rätt
till detta namn icke en hos den Helige otänkbar förkärlek till
ett folk, öfver hvars otrohet och hårdhet Han så ofta klagar,
utan allena den fria utkorelsen, att det skulle vara ett — om
än sjelft värdelöst — medel för Hans all menskligheten
saliggörande vilja, så måste — i den mån ett folk får en andel
af samma slags utkorelse, och isynnerhet om det fritt och
medvetande blir den eviga kärlekens verktyg — äfven detta dela
rätt till samma namn.
Dock äfven utan att tro sin kallelse i verldshäfderna
betydande, monne ej hvarje folk, som söker Herran, kan så tryggt
förtrösta på den mötande kärleken, att det ser äfven för sig
fadersfamnen öppen, och vågar i denna tro kalla sig den
all-älskandes folk och arf! Och ett sådant folks rop om hjelp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
