Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett folk, hvars Gud Herren är, af Honom till ett arf
utkoradt.
Ett folk, hyars Gud Herren är, synes väl kunna förstås
både så, att Gud särdeles vårdar sig derom, och så, att detta
erkänner Herran allena, såsom sin Gud. I grunden är dock
detta liktydigt, ty Guds nåd är lika allmännelig som gränslös,
och dess åtnjutande beror af den menskliga friheten. Ett folk,
hvars Gud Herren är, betyder således alltid ett folk, som
söker Herran, såsom sitt högsta goda, och låter allt sitt öfriga
sökande, äfvensom hoppet om dess välsignade framgång, af detta
väckas och ledas — såsom ock budet, är: «Söker först efter
Guds rike och dess rättfärdighet, så faller eder allt annat till.»
När det heter, att Herren skall vara ett folks Gud, så
är tydligen tanken den, att såsom föremål för dess högsta
hyllning, förtröstan och kärlek, icke en blott tankebild, ett
alster af menniskobegreppets inskränkthet, ja, af dess villor, kan
uppställas, utan att Herren allena — den sig sjelf i sin
fullkomlighet för menskligheten uppenbarande, evige, all verldens
Konung — skall i ord och verk bekännas, i enlighet med
denna uppenbarelse.
Till hvarje folk, som del fått af uppenbarelsens ljus, har
i ännu djupare mening, än till den enskilde, Herrans bud
utgått: «Du skall inga andra Gudar hafva för mig!» Och dessa
andra Gudar, till hvilka folken frestas att vända sig ifrån
Herran, äro de ej, måste de ej vara desamma, som locka den
enskilda menniskan? Sätter naturmenniskan sitt högsta goda i
begärens tillfredsställande, och är hon, om än med namnet af
christen, dock hedning i de offer af helighetens bud, hon åt
dessa sitt hjertas afgudar frambär: icke kan då christlighetens
namn, hvarmed ett folk vill för sig sjelf försköna eller fördölja
sin hedendom — eller till och med helga den genom att göra
Christendomens yttre gestalt till medel för den
lycksalighetsur-bild, det åt sig sjelf ur sitt eget hjerta skapat — icke kan
detta namn fria det från skulden att hafva gått till andra
Gudar, om dessa — om fåfångelig ära och makt, on* rikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
