Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anspråk, står i fullaste motsats deras begrepp, hvilka i
samhällsföreningen endast se medlet för dess medlemmars timliga
välfärd och lycka: en åsigt, hvilken, troget genomförd, blifver
ej blott ett uppror mot Guds regering, utan ock,
sjelfbestraffan-de, mot sitt eget bekända mål.
Då «Gud utspridde menniskorna öfver jordens krets och
satte dem före, huru långt och vidt de bo skola», så var det
med menskliga naturen enligt, att vid dessa endast af
gemensamma landamären, ursprung och tungomål förbundna
menni-skomängders sjelfordnande till samhällen, eller underordnande
under våldets och slughetens öfvermakt, äfvensom vid lifvet i
de så uppkomna välden, samma begär och lidelser, samma
förståndets och hjertats hedendom skulle verka, som beherrska
naturmenniskan i hennes enskildaste lif. Men då vi nu med
ett folk förstå ej blott en af dessa tillfälliga band
sammanhållen menniskoskara, utan ett samfund, genom författning,
lagar och styrelse ordnadt för ett gemensamt mål, så är det ej
mindre detta mål i sig, än arbetet för dess vinnande, som
bestämmer folkens värde inför rättfärdighetens begrepp. Domen
öfver folket blifver då väl en dom öfver den allmänna hos dess
medlemmar herrskande andan, men framförallt en dom öfver
dem, åt hvilka gåfvorna, embetena, krafterna att verka främst
gifna äro. Rättfärdigt är då allena det folk, om hvilket —
ehuru blott i den grad och mening, som om det ofullkomliga
kan äga rum — sägas kan, hvad i full betydelse gäller om
den heliga kyrkan: «gåfvorna äro mångahanda, men Anden är
En; och embetena äro mångahanda, men Herren är En; och
krafterna äro mångahanda, men Gud är En, som allt verkar i
allom» — der en hvar, som i sin gåfva, sin kraft, sitt embete
känner sin kallelse och i tron dess helgd, bekänner med
Pro-pheten: «Min sak är Herrans och mitt embete hörer minom
Gudi till.» Och ett folks rättfärdighet, vilkoret för all verklig
och segrande strid för sanningen, blifver då enheten af dessa
goda makter, öfverlägsenheten af denna Herrans anda inom
samhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
