- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 5. Tal och föredrag vid offentliga tillfällen /
239

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fallen till de förra, fördrog han dem ej blott manligen, han
glömde dem.

Genom begge länge urståndsatt att omedelbart och
verksamt deltaga i den yttre vården af den honom anförtrodda
församling, behöfde han dock icke oroas af den tanken, att han
för denna icke var allt, hvad man af en herde har att fordra.
Det är den visa och med ära hunna ålderdomens fördel att
kunna veta sig ännu välsignelserikt verka — kanske till och
med i högre mått — sedan umgängeisen i den yttre verlden
och deltagandet i dess bestyr allt mer inskränkes. Ej blott
att den gemensamma vördnaden och kärleken, vunnen hos
kretsen för hans pligtverksamhet, hos denna bildat och
vidmakthåller en rättskaffenhetens anda och ett fridens band, under
det dess medlemmar känna sig ännu oupphörligt vara föremål
för den åldriges kärlek och förböner. De gå ännu till honom
att söka och finna ljus, tröst, råd och maning. Men främst
på och genom dem, hvilka närmast skola handla i hans namn
och under hans ledning, är hans inflytelse välsignad. J skolen
ej jäfva tillämpligheten af detta förhållande äfven på den nu
bortgångne — hvarken J, enskilde medlemmar af denna
församling! eller J, dess lärare. Eder, såsom närmaste föremål
för hans faderliga kärlek och närmast njutande frukterna af
hans ledning och föresyn, tillhörer det ock främst att troget
bevara hans minne. Dock detta tillhörer oss alla i den mån
vi förstått och skattat hans lif. Men det sanna bevarandet af
den frommes och vises minne, är bevisningen, i anda och
sanning, af hans läras och föredömes inverkan, en bevisning,
hvilken då genom gående och kommande slägten sig
fortplantar. Blott i den sälla vissheten om en sådan ett fromt lifs
genom Herrans kraft fortfarande välsignelse kan äfven den så
rikt benådade, i det han från jorden bortgår, med hoppets öga
fastadt både på den verld dit han går, och på den han lemnar,
i salig förtröstan om den inom h var der a väntande frukten af
de gerningar som följa honom efter, i tvefaldig betydelse utropa:
«Jag skall icke dö, utan lefva och förkunna Herrans gerningar.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/5/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free