Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanningens hjelte fruktlöst ansträngt sina krafter, ej annat
skördande än martyrskapets ära. Luther och Melanchton voro för
hvarandra både fyllnad, stöd och trohetslifvare.
Derföre kan ock den enas lif lika litet skildras som
förstås utan i förening med den andras. — Utan en
Melanchton, den lärde och fridalskande, skulle en Luther, den
väldige och inspirerade, i ord och handling mången gång hafva
öfver skrid it hofsamhetens gräns och gifvit de oupphörligt
vaksamme Romerska spejarena vapen till ännu flera skenbara
anklagelser. Utan en Luther, som i sin tros låga ryckte med
sig hvarje för sanningen brinnande hjerta, och i sin tros
fasthet höll dem q var vid det heliga verket, skulle en
Melanchton aldrig uthärdat de förföljelser, som mötte detta verk, ännu
mindre sjelf brutit banan.
Men måste således i hvarderas lifsteckning, likasom i
hvarderas lif, den andras ingå — så måste dock i afseende på
hvardera gifvas en betraktelse, i hvilken hans lif blifver det
principala. Detta gäller naturligtvis först om det yttre lifvets
företeelser, ehuru svårt är att äfven i dettas teckning afskilja
det inres historia. Dock föregick alltid en tid innan deras
öden sammangjötos. Luther var redan 14-årig, och hade
genomgått en sträng skola, då, fjerran från hans hem, i den
lilla staden Bretten i Pfalz, den fromme vapensmeden
Schwarz-erde, den 18 Febr. 1497, helsade sin andra son, den snart i dopet
vigde Philippus. — Det lärer väl vara någonting mer än
tillfälligt, att detta barn, hos hvilket, utomordentligen så väl i tidighet
som i rikedom, den lifligaste kunskapskärlek stod i förening
med fattningens förvånande gåfvor, redan från undervisningens
första ålder möttes af förhållanden, som skulle alstra just den
lärdomsbesittning, som för den väntande höga kallelsen blef den
mest fruktbärande. — Ty, hvad fordrade denna kallelse?
Detta bestämdes naturligtvis af de vapen, som för störtandet
af det stolta och fasta Babelstornet voro de nödigaste: den
djupa kännedomen af det heliga Ordets grundspråk samt en
tankeodling, som upplöste den Sophistikens dimma, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
