Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott mot Rom höja sina röster och vapen. Allt vidsträcktare
och vildare hade den falska sjelfbefrielsens dåd utbredt sig.
Bondupprorets gräsligheter väckte hos alla, som ännu ej
för-stodo Reformationen och derföre kunde låta sig missledas af
dessa vildars föregifna forvandtskap med denna, en förlåtlig
fördom äfven mot det heliga verket. Intet var således för detta
verk nu högre af nöden, än att omisstydligt nödga verlden att
inse det grundlösa af detta förvandtskaps anspråk. Derföre andas
ock det betänkande, som Melanchton 1525 på Churfurstens af
Pfalz begäran uppsatte i anledning af böndernas 12
klagopunk-ter, en grad af förkastande stränghet, i hvilken man knappt
skulle ana den milde och ytterst hofsamme Melanchton, om
icke faran af Reformationens ära gjorde den begriplig. Men
det var ej endast nödvändiga polemiska bragder, som
störande ingrepo i det stora Bibelarbetet. Positiva, ordnande och
organiserande åtgärder, jemngående med upplysningen, borde
befästa kyrkoförbättringens framsteg. För sådant ändamål
mottog han 1527 uppdraget af kyrkornas och skolornas visitation
inom de Churfurstliga länderna och författade ett utkast till en
ny kyrko-, läro- och skolordning, under namn af
((Undervisning af visitatorerna till kyrkoherdarne». En svår uppgift var
att bilda en grundläggning för en sådan praktisk reform, utan
att gifva densamma det utseende af fullkomlig lösslitning från
den allraänneliga kyrkan, som den ännu omogna
folkföreställningen skulle gjort ovis. Dock den vishet, hvarmed
Melanchton löste denna uppgift, bevittnas af Luthers stora
tillfredsställelse. Men sjelfva denna af Melanchton nödvändig aktade
varsamhet och fridskärlek kastade honom i en ny strid. Den
häftige Agricola såg deri en koncession åt den fiendtliga sidan,
och delade det misskännande af Melanchtons renlärighet,
hvar-öfver denne i ett bref till vännen Camerarius klagar: «Emedan
jag skrifver utan ordens bitterhet dömma dessa skarpsynta
men-niskor, att jag äfven i läran afviker från Luther». På en
offentlig disputation 1528 måste han, biträdd af Luther och
Bugen-hagen, försvara sig mot beskyllningen att genom bättringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
