Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänta i tiden. Och dock var det for en frid, oändligt vigtigare
än denna egna, som han kämpade och led. Det var för
bilden, för drömmen af en frid i kyrkan, i christenheten.
Kunde vi ej säga, att hans hjerta skymde hans öga, då
han trodde på möjligheten af en försoning mellan Bom och
Evangelium? Hos oss vore en sådan förhoppning mindre
förlåtlig, än hos honom. Det hade då ännu ej hunnit
ovedersägligt bevisa sig, att ljuset på dem, som vandra i ett sådant
mörker, som det Bomerska, blott verkar ytterligare förblindande.
Att Bom ej kan reformeras, utan blott sprängas, till den
vissheten fordrades de pröfningar, hvilka, jemte deras frukter,
för oss ligga i full dag..
Icke må vi nu uppehålla oss vid denna mängd af enskilda
lärotvister inom den unga församlingen, oftast härflytande från
ett missförstånd, som hade sin grund i ett ännu omoget
theo-logiskt språk, hvars lugna utbildning just af stridens hetta
försvårades. De mest brinnande, och i hvilka Melanchton mest
indrogs, voro den så kallade Adiaforistiska och den
Syner-gistiska. Hans ställning, såsom fridstiftare, var här den
frid lösa, öfver hvilken han förr, i en skrifvelse till kejsaren,
klagat: omöjligheten att tillfredsställa någondera parten.
Den förra af dessa strider gällde frågorna: hvad är det
likgiltiga i bekännelse och i ritus? och hvad bjuder den
christ-liga kärleken och visheten i afseende på Considerationen
för meningarna härom? Efter katolikens begrepp om
ritus herrskar mellan dessa och bekännelsen en väsentlig
enhet, hvilken protestanten måste förneka. Men äfven denne —
under det han blott åt bekännelsen fordrar en oeftergiflig
bestämdhet och trohet — måste tillerkänna äfven den yttre eulten
en aktning, som ej afser endast nödvändigheten af dess
upp-byggliga harmoni med trosföremålet, utan ock aktningen för
känslor och föreställningar, som kunna hafva sin grund i
omogen fattning af sjelfva bekännelsen. Otvifvelaktigt var det
denna aktning, som hos Melanchton förordade eftergifter, hvilka
uttyddes såsom benägenhet till en concession äfven i väsendt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
