Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
individens historia, vidsträcktast tagen, hela successionen af de
forhållanden, hvari hans rena personlighet kommer med det
utom denna gifna, af denna alldeles icke eller icke fullt
beroende, och, i allt mera inskränkt betydelse, den det inres och
yttres vexelverksamhet, h varigenom han blifvit, hvad han i ett
visst tidsmoment allt verkligare är. Så är universalhistorien,
det vill för oss säga mensklighetens historia, den process,
hvar-igenom slägtet blifvit, hvad det i ett visst nu i andelig måtto
är. Väl är all historia, så det minstas, som det helas, i sin
fullhet och klarhet objektive blott till för den Allseende. Men
så vida Han ville manifestera sig sjelf i sina verldar, måste i
allt hvad som konstituerar dessa och således är ett medel för
Hans egen manifestation, vara objektif synbarhet, sinnlig eller
öfversinnlig, och denna åter rationell eller transrationell. Men
blott så vida detta objektiva gör fenomener, som falla inom
något af den meuskliga perceptionens gebit, sinnenas,
förståndets eller trons *), kan det bli reflexionens objekt, hvarigenom
den objektiva historien kommer under vetenskapens besittning.
Men anspråken på den historiska forskarens blick och hela
qvalifikation blifva större, ju andligare och med detsamma
djupare fördolda forskningens objekter äro. Då redan hos hvarje
individ ligga tvenne motsatta handlingsprinciper, den absoluta
(rena, oändliga) och den egoistiska (personliga), genom hvilkas
förhållanden, valfrändskaper och konflikter med det yttre, hans
lif tusenfaldigt modificeras, huru svårt är det ej att exterminera
faktorer, så att blott det rena, sökta, den verkliga historien
återstår? Och universalhistorien — hvilken oändlig förmåga
fordrar ej den vetenskap, som skall finna och i sanna
proportioner framställa det ingredierande, så många hvar i sin mån
verkande elementer, hvilkas specialhistoria är och skall kännas?
*) Förf. vet allt för väl, att en strid är emellan föreställningen af
sättet hnrn det Gudomliga meddelar sig åt tron och det vanliga begreppet
af fenomen, men då vi ej äga något ord för detta sätt (eller ett allmänt
för det objektivas subjektif-blifningssätt), så må det tillåtas att på detta
stalle använda fenomen i en såmedelst tydliggjord mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
