Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själsförmögenheterna, icke en gång med hvilken odling som
helst — hvarföre försvinner samma modesti, då frågan är just
om tankens eller förnimmelsens allrahÖgsta föremål?
Det skulle synas som, då t. ex. den omusikaliske erkänner
factum af andras enhet i njutningen och bedömmandet af det
för honom sjelf likgiltiga eller obegripliga, såsom ett bevis för
verkligheten af detta något, som ligger ofvan eller utom hans
natur eller bildning — äfven de analoga facta af olikheter i
religiös uppfattning få gälla såsom bevis, att äfven här finnes
något, som ej kan vara eller åtminstone icke är allas och som,
i likhet , med t. ex. det sköna, kunde förblifva otillgängligt
äfven för den mest utbildade skarpsinnighet. Men emot ett
sådant påstående höjer sig en protest i hvarje individs känsla;
man anses gå hela menskligheten i andlig måtto på lifvet. I
denna känsla ligger visserligen en djup sanning; den är en
röst från paradiset; det är blott felet, att så mången ej
erkänner, att den är från det förlorade. Och här är gränsen,
bortom hvilken all strid är fåfäng. Skulle dock ej sjelf va a
11-männeligheten af* de ovilkorliga anspråken att äga religion
och således erkännandet af denna såsom någonting eget och
någonting som skall tillhöra menniskan — ehuru olika
bemärkelser deraf må hos individen hafva gjort sig gällande, ända
ifrån begreppet af det omedelbart gudomliga lif, som underkufvar
och helgar allt det individuella, ända ned till deras, som gifva
Religionens namn åt det slags klokhet, hvilken uträknar
totalvinsten af att inskränka det ena begäret till förmån för ett
annat, som traktar efter någonting vidsträcktare och
varaktigare, men hvilken klokhet dock icke vill släppa namnet Religion
— skulle denna känslans universalitet ej ungefar äga vigten
af en objektiv bevisning, att den religiösa principen icke blott
är någonting för sig, utan ock måste vara något till sin art
högre, än all annan kraft; att den måste vara det omedelbara
sambandet med ett eljest otillgängligt högsta? Här vore
nemligen ej fråga om annat, än ett sådant slags testimonium
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. VI. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
