Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar, således för deras bildning, pröfning och deraf följande
användning; c) för den allmänna religionsundervisningen och
d) for den offentliga gudstjensten. Det måste synas, som skulle
den andlighet eller presterlighet, hvilken är gifven isynnerhet
åt samhällets högsta organer, vara oförenlig med den verldsliga
klokhet, den nödvändighet af yttre sjelfbeherskning, som tillika
vore dessa embetens oeftergifliga fordran. Men den klokhet, som
kan sammanbestå med christlig handling — om ock i
närvarande skick ej tillräcklig — vore det likväl med förutsättande
af en det hela beherrskande religiös princip. Icke blefve
vården om det helas timliga blomstring utesluten derigenom, att
denna blomstring ej mer vore mål, utan medel och vilkor; icke
heller vården om hvarjes ägande rätt utesluten derigenom, att
det helas princip alltmer aflägsnade och förminskade tvisterna
härom, icke heller strafflagarnas helgd utesluten derigenom, att
principen alltmer förminskade behofvet af deras tillämpning.
Och skickligheten, som fordrades till denna vård, inskränktes
väl ej derigenom, att vårdarena dervid leddes af en högre, en
helig, åsigt. Detsamma gäller, i behörigt förhållande, om alla
verldsliga embeten och tjenster. — Egentlig kyrkolag, såsom
skiljd från borgerlig, måste — då begge enligt idéen uppkomma
ur och subordinera under en gemensam, i större mening
kyrklig, grundlag — endast omfatta detaljer, hvilka bestämmas af
egenheter hos det gifna samhället och således i ett allmänt
schema ingen plats finna. — Äfven de lagar, som synas blott
hafva för afsigt att ordna och betrygga vilkoren för det rent
timliga, få dock aldrig vara i strid med — eller ens oberoende
af — den högsta alltbestämmande principen. Att bestämma
gränsorna mellan egentlig kyrkolag och verldslig må då synas
svårt, men är icke heller af vigt. Så måste ock i verkligheten
gränsorna mellan den kyrkliga administrationens, disciplinens,
undervisningens och cultens områden i hvarandra öfvergå.
Endast den rätta ande, som leder lagens både stiftare och skipare,
vet att så bestämma och begagna förhållandena, att bristerna af
sig sjelfva alltmer förflygtigas. Den skall framförallt förhindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
