Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som motsvarade och förtydligade den nya fundamentalartikeln
om den medfödda förträffligheten. De hade att göra allt detta,
så vidt sig göra lät, med en apparat af lärdom, som gaf lugn
åt de ännu i hemlighet något tvekande samvetena. Och se, de
hafva, om icke redligt dock nitiskt, förrättat sitt uppdrag, och
fortsätta det ännu* här och der med märkvärdig tapperhet mot
det stigande föraktet, begagnande icke blott den positiva
metho-den, utan särdeles den negativa, att med en störtsjö af
smä-denamn, af tilltvingadt löje, af förtydningar, o. m. s., bringa
i misskredit de personer, hvilkas auktoritet eljest kunde bana
uppmärksamhet åt grundligheten af deras skrifter, men
hvilka utan en sådan auktoritet ej anses blifva farliga. Att
genomgå, ens i korthet, den litteratur, som häraf uppkommit,
är här icke stället, och ännu mindre de jemte litteraturen
nyttjade medel. Med den förra kan man äfven hos oss göra
någorlunda bekantskap, och bland annat se, huru det hela ofta
ej är annat, än lekande med ord, en ny naturalism, beklädd
med dogmatiska fraser, och redan genom denna sin oärlighet
(hvilken, likaväl som den moderna katolicismens vetenskaplighet,
bevisar, att den ej tror på sig sjelf) vida sämre än den gamla.
Men med egna ögon måste man se, för att föreställa sig den
mot kyrkan riktade kraft, som den crassa rationalismen
utöf-var, utbildande och förstärkande den naturliga egoismen med
alla dess frukter, och väckande intolerans och fruktan för en
djupare begrundning, samt förhärdande mot dess resultater.
Men det vore högst orättvist att under en lika sträng
förkastelsedom begripa alla vetenskapliga fenomener, hvilka
räkna sig till rationalismens gebiet. Det gifves en ärlig,
visserli-gen grundad i samma subjektiva åsigt af förnuftet från blotta
naturståndpunkten, väl också närd af det naturliga filosofiska
högmodet, isynnerhet hos män af stark dialektisk förmåga.
Från denna punkt kunna de naturligtvis ej inse, huruvida
sjelfva logiken har sin sannings vilkor i en vår andes högre
uppfostran. De märka väl ej, till hvad grad sjelfva förnuftets
anseende, resultater, ja, lagar äro — tradition. De utgå väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
