Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofullkomligt besegrad inskränkthet i åsigten af det nja lifvets
väsende. Oppositionen mot den andelösa kunskapen framträder
då såsom opposition mot all lärdom, mot all spekulation, mot
vetenskapens nödvändiga form o. s. v. Erkännandet af den
verkliga trons ovilkorliga fordran öfvergår då till gynnandet af
en oklar uppfattning af uppenbarelsen, och sätter insigtens
varde just i dess obestämdhet. Den skadliga verkan häraf på
kyrkan, dels omedelbart, dels såsom skenbart rättfärdigande
rationalismen, hvilken så gerna förblandar den sanna och falska
religiositetens tecken, är lätt att begripa. Ehuru denna
villfarelse, till följd af sjelfva sin bekännelse, ej kan göra sig på
vetenskapens väg thetiskt gällande, så är den såsom polemik
af betydelse, då den å sin sida är lika ifrig att förblanda
den sanna och den falska vetenskapligheten, således att
ä£-ven förstöra den förras välgörande verkan.
I det nya lifvets begrepp ingår, och det såsom första
karakter, hjertats befrielse från kärleken till det timliga, så väl
till vinningen, som till tomma, lättsinniga eller mer orena
nöjen, samt i stället den uppgående och växande kärleken till
det öfversinliga och till den djupare betraktelsen af detta, jemte
Öfvertygelsen att utan denna renare stämning, såsom det nya
lifvets nödvändiga frukt, kan detta sjelft ej finnas. Häraf
uppkommer ändtligen benägenheten att finna denna stämning hos
andra, såsom ett bevis ooh tecken af deras innersta vunna
förvandling. Detta måste, enligt sakens natur, karakterisera det
yttre; fromheten måste, såsom hvar princip, icke blott verka,
utan ock, äfven såsom vilkor för större verksamhet, blifva
synbar, taga form, om äfven afsigtslös. Men formen är icke
väsendet; skenet är icke ljuset. Formen och skenet kunna vara
der, utan den verkliga grunden; de kunna uttala en oklar
fromhet, som oskyldigt förälskat sig i skenet De kunna
ändtligen vara lånade af afsigten att med detta sken låta verlden
sluta till en grund, som dock ej finnes, eller, med andra ord,
vara skrymteri. Emellertid måste för den naturliga
menni-skan all stränghet, hvilken antingen såsom lära eller lif är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
