Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillika tider och rum for sitt verksamma framträdande, hvilande
och lurande under mindre gynnsamma förhållanden. Frågan
vore således, om nu och här ställningen vore sådan, att ett
arbete med något hopp om framgång kunde försökas. I den
mån tiden i allmänhet vore gynnande for sådana bemödanden,
skulle väl detta ock gälla här, för så vidt tidens anda äfven
till oss sträcker sin makt. Förf. har redan förut i Eccles.
Tidskrift (se isynnerhet första häftet af årgången 1840, s. 41 ff.)
uttalat sin åsigt af katolicismens förhållande till den moderna
bildningen, af de öfverlägsna krafter, hvilka Eom i sin princip
äger ej endast till besegrande af denna, men äfven till dess
begagnande för sina ändamål, samt af den återvaknande äkta
protestantismen, såsom den enda makt, hvilken kan besegra
allt detta onda. Eoms i sista tider stigande mod och
framgång bevisar bättre än allt annat, att det insett och temligen
rigtigt beräknat det gynnande i tidens upplysning och politik.
Likväl är visserligen icke Eoms nuvarande representanters egen
större klokhet orsak till den större framgången. Man må vara
tacksam mot Försynen, att de ej förstå att ännu bättre göra
sig nytta af ställningen. — All falsk bildning förstörer det
natift ädla och deribland förståndets klara blick. Vår tid lider
häraf i alla rigtningar. Den har blifvit skumögd af idel
sjelf-undervisning om sin med årtalen växande vishet. Nu har Eom
visserligen något blifvit efter i denna bildning och har
derige-nom en relativ öfvervigt, men det har dock alltid fått så
mycket med deraf, att det ej mera såsom förr känner hela kraften
af sitt ärfda kyrkobegrepp och således ej förstår att deraf göra
sig all den nytta, hvartill tiden lemnar det fria händer. Att
det aldrig positivt kan gifva efter, utan att döda sig sjelf, samt
att uppgifna eröfringsplaner vore en positiv vandring mot
upplösningen, är tydligare, än Eom sjelf alltid tyckts inse; men
att det kan hålla sig stilla och för ögonblick gifva efter, när
det ej ser fördelaktiga konjunkturer, är nogsamt bekant — i
hvilket dock ligger ett bevis, att Eom sjelf ej tror på en
öf-vernaturlig kraft, som skall understödja det öppna och modfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
