Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina krafter, på det att slutligen den öfverlägsenhet, hvilken
tron måste tillerkänna sanningen, skall vinna den fulla
seger, som endast genom en sådan strid kan ernås.
Det är ett lika stort som vanligt missförstånd att till
skydd för en religionsfrihet som den ifrågasatta åberopa
protestantismens väsen, Luthers åsigter, o. s. v.
Luther och protestantism äro i lärofrågor lika strängt
thetiska som antithetiska. Erkännandet af Guds ord såsom
formel princip och af rättfärdiggörelsen genom tron allena
såsom materiel princip, jemte de nödvändiga konseqvenserna
här-af, är för dem positive lika absolut nödvändigt som
negative förkastandet af den lära och cultus, som sjelf förkastar eller
förfalskar dessa principer. — Lika litet låter Gustaf Adolfs
strid för tankefriheten åberopa sig såsom argument för hans
fördragsamhet mot katolicismen. Hvad han redan från början
i detta hänseende tänkte, kan bäst ses af hans begynda, men
snart afbrutna sjelfbiografi, der hans harm öfver försöken under
Johan 3:djes och Sigismunds nit att återinsmugla katolicismen
klart och kraftfullt uttalas.
Mången, som genom vistelse i katolska länder förnummit,
huru liten moralisk aktning katolikerna hafva eller kunna
hafva för sina s. k. själasörjare, huru dessas okunnighet eller
osedlighet alldeles icke är någon hemlighet för deras
skriftebarn — och till hvad grad allt detta isynnerhet i sjelfva Eom
eger rum — samt det oförbehållsamma sätt, hvarpå katolikerna
sjelfva omtala sina presters skändliga lefverne, blir naturligtvis
frestad att på detta factum grunda något hopp om Eomerska
kyrkans sjelfupplösning. Detta hopp är dock alldeles
förha-stadt. Förklaringen af denna företeelse ligger i det förhållande,
att Eomerska begreppet af religion, af kyrka, icke grundar sig
på ethisk, utan på magisk princip. Har presten genom
vigningen fått del af den öfvernaturliga och ovilkorliga förmågan
att förlåta synder, så äro hans egen moraliska beskaffenhet
och dess yttringar temligen likgiltiga för skriftebarnet. Dock
sjelfva det moraliska omdömet om detta lefverne är ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
