- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 6. Afhandlingar i vetenskapliga, kyrkliga och vittra ämnen /
144

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

protestantismens fiender — och denna kallelses medvetande
och helighet bör biifva allt klarare, ju mera upplösning och
likgiltighet uppenbara, sig inom den öfriga protestantiska
verl-den, under det att hos oss enighet och frid intill nyaste tider
fått nästan ostörda herrska, värnade ej blott af den anda, men
af den kyrkoförfattning, vi af visa och trosstarka fäder ärft.

Härvid må vi dock ej låta bestämma oss af den ganska
allmänna mening, att man skall af den grund vara den från
fäderna ärfda bekännelsen trogen, att den är ett fädernearf.
En sådan mening sätter traditionen högre än sanningen, ställer
alla bekännelser på samma linea, ja, innehåller ett fördömande
icke blott af reformationen, men af sjelfva christendomen. Må
ock i allmänhet det historiska förhållandet vara, att denna
aktning för arf i sjelfva verket utgör grunden för
bekännelsetrohet — äfven hos protestanter — och må denna slags pietet
till och med sjelf förtjena aktning, så länge den ej hos individ
eller samhälle kommer i strid ined en bättre insigt; hos den
sanna evangeliskt-lutherska individen är traditionen ej den
egentliga grunden för hans trohet; för det
evangeliskt-lutherska samhället får den ej vara det. Här inträder
öfvertygel-sens högsta rätt.

Intet ord torde dock allmännare och i större grad
missbrukas än ordet Öfvertygelse. Man önskar af en eller
annan bevekelse, att förhållandet vore så eller så, att den eller
den satsen vore sann eller åtminstone segrande, och man
forledes af denna önskan att så anse förhållandet vara eller att
mot bättre insigt yrka, att så är, och gifver åt denna antingen
till sin grund oinsedda eller medvetna önskan namnet
öfvertygelse. — Den verkliga öfvertygelsen, som hos den sanna
lutheranen finnes om hans bekännelses sanning, är grundad på
den säkraste historiska, ethiska, exegetiska basis. Men den
innebär just derföre tillika, att katoliken ej kan hafva en
verklig öfvertygelse om sin bekännelses sanning. Detta hindrar
naturligtvis ej, att likasom hos katoliken äfven hos de flesta
s. k. protestanter bekännelse-troheten kan vara en blott tradi- .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/6/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free