Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«emollit mores nec sinit esse feros». Är det onekligt, att allt
hvad i en grundligt förstådd universel bildning ingår, bör vid
universitetet understödjas i mån af dess betydelse, icke blott
omedelbart för den akademiska ungdomens egen bildning, utan
genom denna medelbart till hela folkets, så bör ock det
esthe-tiska elementet, och främst vid Universitetet, njuta sin andel
af vården i förhållande till en sådan dess betydelse.
Ehuru åtminstone i orden «konst och vetenskap» rätt ofta
erkännas såsom tillsammans utgörande den högre bildningens
summa, lärer dock ej kunna nekas, att hos rätt mången s. k.
vetenskapsman finnes i afseende på konsten lika litet interesse
och moget omdöme, som hos mången s. k. konstnär i afseende
på vetenskapen. Det senare förhållandet är dock det
ursäktli-gare. Det är alltför vanligt — i synnerhet i norden — att
man derföre anser konstsamlingar för en lyx, en grann mobilier
(såsom de ock derföre oftast blifva) utan nödvändigt samband
med bildning, och i synnerhet alldeles umbärliga för helheten
af ett universitet. Och visserligen, om man anser universitetet
uppfylla sin idé genom endast kunskap och begreppsbildning,
då är ock ett konstmuseum — åtminstone ur hvarje annan
synpunkt än det af biträde — för universitetet helt och
hållet en lyx. Men det är ej inför äkta vetenskapsmän, som en
högre betydelse af så väl universitetet som konsten behöfver
förordas. En konseqvent, äkta liberal universalitet i den
enskilda vetenskapsmannens åsigt af vetenskap i allmänhet, och
således det rätt aktningsfulla erkännandet af hvarje vetenskaps
rätt och organiska förhållande till sanningsökandets helhet,
innebär eller förer till erkännandet af en ännu mera omfattande
organism för bildningen, och omsluter ändtligen äfven den rätt
förstådda konsten.
Då det hos oss dröjde så länge, innan behofvet af en egen
lärostol i esthetiken insågs, må det ej anses underligt, om denna
vetenskaps fält af de flesta till en början (och kanske ännu)
fattats såsom inskränkt till den sköna litteraturens theori och
historia. I ordet aisthesis — den sinnliga receptiviteten, i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
