Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall samverkas. Det som utgör gränsen, distinctionen, mellan
universitetet och skolan, således äfven mellan en student och
en scholaris (då jag vågar nyttja detta ord att beteckna hela
omfattningen af dem, som på den lärda bildningens bana
ej ännu hunnit den grad, som konstituerar
studentbegreppet), hvilar på den åsigt, att en punkt i intellektuel och
karaktersbildning finnes, der ynglingen tillräckligt förstår och
känner dds väsendet och värdigheten af den stora ethiska
plan, för hvilken vi hafva att samverka, dels sin egen
kallelse att välja sin plats och sitt arbete deri 1 och med
denna insigt och känsla uppstår friheten, d. ä. det
förmyndarskap upphör, hvilket man skulle göra lika orätt att
före denna punkt upphäfva, som att efter densamma
qvar-hålla. Universitetet är således anstalten för de intellektuelt
fri-blefnas bildning. Att en mensklig inrättning ej kan mer
än ungefärligen bestämma och realisera denna distinction, är
tydligt, men blott om universitetet uraktlåter att så godt det
förmår bringa denna distinction till fulländning, vanvårdar det sin
första bestämmelse. Men en andra, om universitetet ej så
upprätthåller helgden och högheten af den Ma bildningens idé,
att denna alstrar hos de friblefna en sådan vördnad för
studium i allmänhet och för hvarje serskildt den lärda
bildningens fält, att denna åter väcker den bildningssökandes känsla
och insigt af svalget mellan detta mål och sin ståndpunkt och
föder den modesti, utan hvilket intet studium kan sannt
be-drifvas. — Dock detta kan aldrig ske annorlunda, än att
lärarena sjelfva hysa och visa den djupa vördnad för det stora
målet, att de inför detta stå sjelfva som oupphörliga studenter.
Men om lärarena, utan tillbörlig vördnad för det hela af
vetenskap och således ej heller för hvarje serskild kunskapssfer,
antingen med likgiltighet betrakta allt och hvarje eller ensidigt
hylla en enskild gren, med vanvördnad eller till och med
bitterhet mot de öMga; om de anse och behandla sin s. k.
vetenskap såsom en fulländad och sig sjelfva såsom mästare deri;
om de behandla studenterna icke såsom sina medvandrare på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
