- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 7. Vitterlek /
2

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höge stiftare säger: «comment pourrait on soutenir le poids des
affaires, si Ton n’avait de ces hochets de Tenfance, qui
rajeu-nissent Tesprit en le delassant?» och tillägger: «le gofit des
Spectacles est depuis longtemps mes hochets». Något dylikt
får då äfven jag bekänna, isynnerhet om begreppet får
utsträckas till de ((Spektakler, dem naturen ger», och hoppas att
tillika kunna instämma: «ce goftt ne m’a pourtant empeché de
suivre mes devoirs». Men hvilka förströelser äro för en
författare naturligast? De måste väl hafva sin källa i samma lust,
som öfver hufvud gjorde honom till författare. Om lifvet bör
mätas efter dess njutning, fick satsen: «schreiben ist leben» för
mig en så mycket egentligare sanning, som skrifvandet blott
undantagsvis skett för ett ändamål, utan varit i sig sjelf
tillfredsställandet af ett behof att genast gifva form åt en
upprinnande tanke. Deraf nästan ända från den tid, då pennan
först kunde föras, en mängd af små skrifter, som aldrig
kommit för något annat öga än det egna. Af dessa skrifter äro
de flesta, troligen välförtjent, förstörda.

Så långt mitt minne går tillbaka, d. v. s. snart 70 år, var
jag alltid i tillfälle att höra och läsa hvad tiden hade
berömdast af s. k. poesi. Jag kan ej erinra mig något lifiigare
barn-doms-intryck deraf, men deltog väl beskedligt i den allmänna
föreställningen, att detta var förträffligt, utan att just behöfva
vara så roligt. I sistnämnda afseende gjorde dock de
berättande dikterna af fru Lenngren, Silverstolpe, o. a. ett
undantag. Det var först när jag började begripa aMenniskans
Anlete», och «Nya Skapelsen», som för mitt öga, såsom väl äfven
för tusende andras, ett ljus uppgick öfver den äkta poesiens
betydelse. Men det var så låugt ifrån att detta ljus gaf
för-klaringsglans åt den öfriga s. k. poesien, för hvilken jag med
samtiden hyste den pligtskyldiga fromma högaktningen, att
denna poesi fastmer derigenom kändes något kylande och
fattig för den nu anspråksfullare aningen.

Vi veta hvad slags skaldskap for 50 å 60 år sedan hördes
från de flesta sjungande tungor, dessa platt epikureiska visor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/7/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free