Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krets anbringa, utan att i sin egen tankegäng göra ansenliga
hopp. Sådana hopp kalla våra unga snillen flygt, liksom
strutsen sina, och dessa minnen kunna äfven vittna om dåligt
minne, ifall de verkligen ej minnas, att de fjädrar, hvarmed
bemälta flygt verkställes, ofta äro lånta. Låtom oss se första
och sista verserna af hans långa «Minne och hopp».
Jag mins den glada, oskuldsfulla tiden,
Den ungdomsdag, som snart nu är förliden;
Då var jag lycklig då och märkligt säll,
Då helsans rosor våra kinder smekte
Och fromma ynglingar så saligt lekte
I gräset hvår och en med sin mamsell.
Jag mins en gång vi sutto så, vi fyra,
Som ganska evig trohet svurit oss.
På fästet klang den höga svanens lyra,
Då tänkte vi på stjerneljusens bloss
Och sade: hvarför höghet eftersträfva,
Ty edra strålar nå i dalen ner;
Men önska vi en gång att hädansväfva,
Då, vandringsgudar! tagen oss till Er.
Samme herre har ock slagit sig på epigrammer, hvaraf
ett eller annat prof må meddelas, t. ex.: »Vanskligheten».
Förgäfves, stoftets son, din syn du uppåt sträcker
Och spejar stjernors lopp och mäter verldars rymd,
Så länge ej din blick till hjertats afgrund räcker,
Så länge än af moln din egen verld är skymd.
Se Philips djerfva son, se hjelten Alexander,
Se Macedoniens kung, se Aristots’ elev;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
