Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blickar tillbaka. — Men nog. Hjelten måste fortfarande
drömma om sin Margreta och han gör det ordentligt nog.
Sjelfva namnet får behålla sin heliga blånad, då märk värdigt vis
ingen real-greta störer hans drömmar, till dess att författaren
har honom och således äfven henne färdig och han får begynna
att vända om ordningen, och då inbildningen hittills målat
den osedda med hoppets ultra-marin, kärleken nu får färga
upp den verkliga med barnadrömmens af erfarenheten renade
kobolt. Under det att detta thema ligger bestämdt för
författaren, är han ganska mager i allt öfrigt, så väl i
kompositionens helhet som i dess detaljer. En lycka är, att författaren,
för att behöfva sitt barnfjerrblå, måste gifva hjeltinnan
mindre af den ledsamma fullkomlighet, hvarmed vi vanligen få
dras i novellerna. I denna hushållning har författaren
otvif-velaktigt lyckats bäst. Men det sätt, hvarpå den länge
osynliga hjeltinnan slutligen träder inom hjeltens och vår synkrets,
är besynnerligt, nästan komiskt. Då hon nemligen i vintrens
kyla ilar öfver isen till en sjuk, må man ej tro, att hon, en
ny Ingeborg, är i fara att åka ned till Ean, men räddas af en
likaledes ny Fritiof. Nej, den goda är till fots, men dessa
fötter halka undan henne och hon —- sätter sig; ett sittande,
hvilket, just emedan det ej blef förstörande för vattnets
kristallbro, blef så mycket känbarare för den sköna sitterskan.
(Situationen är dock onekligen mindre vådlig för henne än för
novellisten.) När hon nu, halfdånad, bringas in just i det torp,
dit hon sig ämnat och dit författaren emedlertid låtit inskaffa
den unga läkaren, — genom att först göra hästen istadig —
så skulle, man tycka, att detta hjeltinnans fall varit onödigt, då
hon ju i alla fall kommit till stugan. Men nu kommer hon i
lidandets och välgörenhetens dubbla gloria, och hjelten —
hvilken emedlertid återgifvit lifvet åt den mystiska gamla, som
sedan befinnes vara hans fars och hennes mors kusin och de
begge ungas enda rättmätiga målsman och handhopläggare —
har redan skådat hennes hjerta och mer, ja, har redan sett
hennes blod (ehuru icke just hjertblod) rinna för den lycklige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
