- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 7. Vitterlek /
30

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räddarens konst, innan denne får veta, att den räddade månde
heta Margareta, hvarefter det öfriga gör sig sjelft.

Kanske i hemlig känsla huru svag dikten är, och huru
sökt denna hemgjorda azur, som deråt vill gifva poetiskt
skimmer, har förf. sökt förstärka glansen genom de vanliga
konsterna, dels att å la Walter Scott låta bohagsting, klädesplagg,
o. d. från tilldragelsens tid, 1680-talet, framträda med
diplomatisk fulländning, dels att låta tidens stora händelser eller
utmärktare personligheter kasta sitt sken öfver det hela. Så få
vi ock här, å propos des bottes, göra bekantskap med den
vigtiga Regementsförändringen, och ändtligen råkar drottning
Ulrika Eleonora den äldre att i förbifarten illustrera bröllopet
med sin närvaro.

Ännu en enda liten bit, men i hvilken en icke ringa
portion af krystad Sinnrikhet är sammanpackad, såsom t. ex. redan
i titeln:

«Corruptionen».

«Hon sjöng och spelade — möjligen förträffligt — men
der kom så mycket extra bestickande med i sången och spelet,
att man ej rätt kunde veta huru stor del af den allmänna
förtjusningen, isynnerhet hos ynglingarna, var den pura
musikens verkan. Sannolikt visste hon det bäst sjelf. När
läpparnas ros slog ut, visste hon alltför väl, att hela magien icke var
den deröfver framflygande sångens, men att det glänsande
perlbandet derinnanför band blickar och hjertan — så äfven,
att om ock tangenternas tonregn uppmjukade känslornas mark,
så var det dock de sköna händernas trollkraft, som der sådde
de äkta hvita rosor, hvaraf de sjelfva syntes bildade; m. e. o.
hon hemligt tänkte:

När jag den låga ser,

Som, när jag sjunger eller ler,

Re’n skymten blott af mina tänder tänder,

Så blir det ock mitt fel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/7/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free