Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Till lek uppfunna, ställda upp pä skämt,
«Och äro nöjda med hur de se ut?
«Nu gör oss hat och afund orättvisa;
«Vi, sjelfva menskor, blifva menskofiender
«Och veta icke hvad vi önska ändradt.»
KONUNGEN.
Det der är vackert, men det är för långt.
N. N.
Han talte ännu längre, vackrare,
Af vishet flödade hans mun. Likväl
Det händer honom som de flesta snillen:
En öfverlägsen kärlek för mystiken
Gör deras tankegång helt olik mängdens
Och alstrar aningar och sympatier,
Besynnerliga nog. Nu i sin här
Han har en man, en ganska vanlig man
I andras ögon, men i denne ser han
Ett ideal för äkta idealer,
Som derfor just skall äga sitt reale
En gång i tiden uppenbareligt.
När. nu sin här han ställer upp till slagtning,
Dervid hvar femtonde i gräset biter,
Och lotten träffar just den store mannen,
Då kan ej smärtan qväfvas mer; han ropar:
«0 ve, den skönste man tillintetgörs,
<fJa jemmer! Ödet bryr sig ej om kronor,
«Om skönhet, rikedom och om talanger.
«Den obevekligt blinda handen, ledd
«Utaf en dunkel, af en gåtlik vilja,
«Tillgriper oförsedt och för till Orcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
