- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 7. Vitterlek /
84

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta endast inom en liten kretst kunde vara begripliga och
roande, dels röra några sådana allmänna förhållanden, hvilka
endast för dagen kunde hafva någon betydelse. — Motiverna att nu
släppa dem lösa äro de samma, som för utgifvandet af den i en
allvarligare ton hållna fragmentsamling, som samtidigt är under
pressen, och i hvars förord de litet omständligare nämnas,
nemligen dels hoppet, att bland det myckna omogna och
obetydliga likväl strödda korn torde förtjena att konserveras, men
som blott med besvär kunde ur massan låta sig afskiljas, dels
öfvertygelsen, att för vår vitterhet en stor vinst vore, om
författare ej för allmänt lade sig vinn om att endast gifva oss
sina fullfärdiga arbeten, utan läte oss blicka in i deras
koncepter, sådana de voro innan tanken på dömande läsare derur
utgallrat mången naiv, om äfven djerf, ingrediens.

Mig har förefallit, att man i allmänhet är för mycket
angelägen om formell fulländning, icke aktgifvande på de band,
som häri läggas på sjelfva tanken. Ingen kan vara benägnare
än jag att se och erkänna bristerna i sin stil, i synnerhet
i hvad beträffar tidens fordringar i afseende på det formella.
Men jag erkänner tillika min heterodoxi i detta afseende.
Lycklig den, hos hvilken uttryckets gåfva står i motsvarighet
till tankens, nemligen då denna icke är af den trivialaste
art. Men om en sådan gåfvornas jemnvigt icke besittes, om
fara är att den senare skulle nedsättas och bindas genom
ett bemödande att framtvinga en fulländning af den förra,
hvilketdera offret är då att föredraga? Det är häri som jag
menar mig vara heterodox. Jag tror sättet ofta vara en boja
för så väl tanken som känslan.

För allt användande af ordet stå ju tvenne frågor: hvad
och huru talas skall, begge respektabla, men för hvilkas
harmoni stora kollisioner uppstå. I den mån inom det bundna
talets område den senare är öf ver vägande vigtig, blifva ock
kollisionerna med den förra frågan svårare att undvika och
således farorna för den samma större i mån af bemödandet att
tillfredställa äfven dess rival. Måste ej den så populära och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/7/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free