Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man gaf lektion i våra inventioner,
Och gjorde Månen sjelf till telegraf
För kunskapsbyte med planeterna. —
Än Medicinen! — Såg jag ej till slut
All vetenskaps triumf och kejsarkrona,
Tincturen — icke helsans blott, som segrar
På hvarje farsot, hvarje enskild krämpa,
Men som emotstår ålderdomens makt
Och hvarje våda, hotande for lifvet
Jag har sagt nog: jag såg odödligheten
Af vetenskapen vunnen åt vårt slägte,
Och med detsamma alla bojor fallna,
Som intill dess vår arma stam betrycka —
Farhågor och behof, hvars dumma summa
Man kallar hjertats, själens, andens verld,
Hvarmed man krusa måste, tills Tyrannen,
Som nu förlamar hvarje kraftfull sträfvan
Med bilder af förgängelsen, med drömmen
Om verldar bortom lifvets korta omkrets,
Besegrad är. Hvem annan smidt de bojor,
Som religion och samvete sig nämna
Och binda frihetens och snillets vingar?
Men detta högre mod, som redan skymtar,
Som re’n på bojan sliter eller filar,
Hvar är dess källa, hvar dess rika näring?
Är det ej aningen om sista segern,
Den alltbefriande, af vetenskapen,
Naturens fulla kännedom, eröfrad,
Hvars borgen är de yngsta jättestegen,
Och i hvars tjenst de största snillens vishet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
