- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 7. Vitterlek /
109

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AENE AS.

Jag hoppas, att jag satt mig det till minnes. —

Så kloka äro sällan älskande;

Men det är nödigt mot den grymma tiden.

Der ha vi det. — Hör nu min ungdoms språk: (Han läser)
«Hvarfrån hon kom och på hvad sätt till mig
«Hon fordes, vet jag icke mer. Då jag
«Mitt öga vände, stod hon vid min sida.

«Och dunkelt, mäktigt, underbart betogs
«Mitt djupa innersta af hennes åsyn.

«Ej hennes löjes hulda tjuskraft var det,

«Ej de behag, som kring dess kinder lekte,

«Ej den gudomliga gestaltens glans, ,

«Nej, hennes djupa, hemligaste lif

«Det var, som band min själ med helig makt

«Hur tjusningskrafter obegripligt verka!

«Förutan ljud och ord sågs våra själar
ccBlott genom andlig kraft hvarandra fatta.

«Då sig min ande blandade med hennes,

«Hon okänd var och dock så djupt förtrogen,

«Och på en gång jag kände det så klart,

«Hon är det, eller ingen under solen.»

DIDO.

Det är din helga gudastråle, kärlek!

Som slår i själen ner, som träffar, tänder,

Då de beslägtade naturer mötas.

Då finnes intet motstånd, intet val;

Ej menskan löser upp hvad gudar knutit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/7/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free